Cavalli
Man kan fråga sig vad meningen är med högtider, ledighet och semester. Ett par minuters vila, sedan är det över. Så ter det sig även med existensen, sedan råder evig icke-existens.
Jag tänkte i helgen vila ögonen på ett tvåtusenårigt världsarv i form av hästar in brons. Jag älskar dessa och missar dom aldrig när chansen infinner sig att beskåda cavallisarna i original. Kopior står förresten uppställa vid Blasieholmstorg. Hästarna har genom sina dryga tvåtusen åriga existenser stått på flera platser i (gamla) världen, tjuvade av giriga, makthungriga personer. De står sedan de senaste tusen åren på en av mina favoritplatser. Hur kul hadde vi som lever idag då dessa skapades av dåtidens statushungriga? Hur kul kommer vi ha om ytterligare tvåtusen år när vi sedan länge äro icke- existenta? Samtliga våra ägor i all ära.
Och ändå håller vi på!?
Hästarna kommer jag dock inte missa, hur ultrarapid min blick må vara....
