Sekulariserat monarki
Ja då var det dags igen. Hela djävla (`säkta lingon igen) juvelartilleriet rullades ut i en orgastisk klimax för Nobelfirandet. Nobelfesten!
Inget problem med det faktiskt, jag tycker t.o.m. att det är rätt så tjusigt och piffar upp den annars så mörka svenska december. Glitter och sprak. Kungen och drottningen visade sig med hela sitt entourage för hela världen och bevisade därmed att den svenska monarkin lever. För Sverige i tiden!
Va?
I tiden?
Säga vad man vill om den tjusiga föreställningen, kungahusets roll i Sveriges marknadsföring. Turistmagneter, glamourrepresentanter, håruppsättningsexperter och allt man kan komma på, så är monarkin allt annat än "i tiden" I en modern demokrati med folkvalda yrkeskriminella... öhhh ;-)... yrkespolitiker, finns det liksom inte riktigt plats för sagofigurer vid statsrodret som endast har bevisat innehavande talangen att bli födda.
Så vad gör vi för att rädda demokratins ansikte utan att avskaffa glamouren? Jo, vi skiljer på stat och monarki så som vi även skilde kyrka och stat. Låt kungahuset leva kvar med än mera glitter och glam i en egenfinansierad version utan apanage, skild från staten. Kungahuset kan för min del få behålla sina ägor, förvalta och finansiera sig genom respektive. Kyrkan mår bättre än på länge, kanske monarkin får upp entusiasmen igen.
Leve glamouren, leve Kungen och leve demokratin! (but kill Pippi)
