Hemma
Ja! Hemma!
Då har man äntligen återvänt till bloggsfären och mitt älskade "bermanske" novembermörker. Som vanligt är det trevligt att återvända till hemmet, rutinerna och jobbet. Varför vet jag inte, måste vara något perverterad åldersfenomen som jag redan i somras kunde konstatera.
Varför är det så trevligt att återvända från "pessoas belas de Ipanema", Caiprihinha, och soldränkta dagar? Jag vet inte, och skit samma för nu är jag hemma.
Den senaste veckan gav mig ett nytt perspektiv på tillvaron och jag frågar mig nu ännu mera vad vi i hel... egentligen sysslar med här i Europa och liknande kulturer.
Rio! Ja nästan darrande i fruktan för kriminaliteten uttalar man hennes namn! "Lämna allt hemma, gå inte ut, bli inte mördat, livsfarligt!" för att sedan konstatera att stan är fredligare än många andra jag har besökt och värmen mellan människor är påfallande intensiv. Visst blir man av med allt man äger, om man äger, där i Rio. Blingbling lämnas helst i hemmet, fattigdomen driver de annars urtrevliga människorna till at tvingas ta det ifrån dig... för överlevnad.
Så inget blinbling på Figaro, och en befriande upptäckt gjordes som höll i sig ända tills planet tog i marken i London för transfer.
London; YES! Äntligen! bling bling på alla!! ,titta, flasha, shoppa!...materialistens kärlek till mammon, härligt!
More cash than dash, Hallston Gucci, Fiorucci!
Och värme människor emellan, den kan du stoppa upp där den hör hemma.
Hemma!
