System recovery, Camorra och svensk feminism.
Onsdag. Arbetat två dagar, sysselsatt och återställd. Fyra dagar sedan eskapaderna i Hamburg och fortfarande nöjd med livet på gränsen till perfektion.
Inget direkt att rapportera, annat än föreläsningen på ABF (rysligt att vistas där) måndag kväll, av Thomas Lappaleinen om Camorran i Neapel. Nämnda författare till bl.a. "Maffia" och "Se Neapel sedan dö" föreläste om sitt nya verk och dess innehåll. Han inledde med att uppmana till direkta avbrott med kommentarer och frågor om någon i publiken kände sig manad. Publiken bestod som vanligt, vid kulturella evenemang av sådant slag, av mestadels; Kvinna fyrtiotalist med tveksam röd frisyr och bylsiga tältliknande linnekläder avsedda att profilera politisk tillhörighet och tänkbar funktion som korpus-kamouflage. (funkar dock aldrig) Man i minoritet (vi kollar på bollar, går inte på "kultur"), trettio-fyrtiotalist med skepparkrans, tonsur och dressmanoutfit.
Alla lyssnade med inlevelse, tiden gick, fakta presenterades och en nål skulle höras om den föll till golvet. Sedan bomben; " ....bla bla.... Camorrista-Kvinnan är i Neapel drivande när det gäller att uppmana männen till mord och eller vendettor med offer för våld. Kvinnan har traditionellt en pådrivande roll när det gäller blodsdåd" (ungefärligt citat slut) ......... det lät inte vänta på sig en sekund. PROTEST från åhörande kvinnliga fyrtiotalister... "hur vet du det?" .... "Vad baserar du sådant på?" hojtades det i salen! Lappaleinen redovisade lugnt och samlad dock inte helt plausibelt om kulturen och könsroller i urbana Neapel. Tyst igen och föreläsningen fortsatte...... män mördar, kvinnor uppmanar. Hemskt men säkert sannt. (i Neapel) Men hur vågar man påstå att en kvinna skulle kunna göra något dylikt. heliga moder, upphöjda väsen.
Det slog mig. Svensk feminism är lika nervöst som rådande svensk inredningstrend. Renodlad, okritisk, dogmatisk, nyansfri och förutsägbar. Jäsp!
Men vem bryr sig när hösten är så vacker och livet leker.
