Prestationer
Efter att ha intagit ett glas bubbel på Clairons Signs nya bubbelbar på våning åtta med utsikt över urbana Stockholm begav vi oss till fots till Raul Wallenbergs torg för konsumtionen av Wedholms menu´ degustation. Ett underbart, estetisk rum med en slående bra service. Jag kände mig så väl omhändertagen i den urflotta miljön att jag direkt blev stammis!
Vore det inte för maten.
Nänu! hör jag er tänka, den där bortskämda snorvalpen! Då jag på alla möjliga sätt försökte att vara positiv inbillade jag mig att förrätten var en "klassiker" med sil och lax och inte bara en tråkig men jättegod oldschool-rätt. Min unge dotters kommentar; "mmmmm laxen smakar ju precis som den man brukar få på flygplan" (Jag hittade inte på det här, hon sa så! :-) ) Jag försökte intala mig att sjötungan med gummiscampi inte var överstekt i den gratinerade saucen på parmesan och lass av smör, försökte även tänka mig in i kockens ide´ när näste fisk, den grillade, var lika torr och jag försökte sedermera i ren hysterisk desperation att intala mig själv att ostbrickan inte var en sådan man får på Kolbäcks gästgivaregård nära Köping, för att inte tala om desserten som var god, men fick mig i ett tillstånd av insomnia vid blotta tanken på kockens kreativitet. Ak, du käre Augustin som dom säger (!?).......... Helt hysterisk uselt, på randen till skrattens eviga avgrunder förskräcklig katastrofprestation. Hade det så varit en billig, sjaskig kvarterssylta på Söder, nej söder om Södertälje vid E4ran, hade det inte ens gått vägen! Aldrig, never, no way Hose´! Icke! nej!....eller jo.... där kanske....Men otroligt fantastiskt underbart ljuvligt trevligt var det, bubblet gott och konversationen på topp i en underbar estetisk vacker miljö servad av überduktig, jättehysterisk proffsig personal som gjorde allt för att dölja kökets dårliga tajming och gastronomiska bottenprestation.
Mycket märkligt. Då jag i vanliga fall inte kan vara annat än imponerat över Stockholms gastronomiska nivå är jag i detta fall genuint överraskad hur i fridens namn krogen till och med har lyckats får en stjärna i "gidden"
En ska jag är än mera imponerat över är hur duktiga Sveriges idrottselit står sig mot omvärldens alla tävlande i OS. Att ett land med samma antal invånare som i halva Shanghai, hela London eller i den förhållandevis glest befolkade amerikanska delstaten Kansas, kan vara så framgångsrikt mot en milliard kineser är en gåta. Till alla därute som är bara det minsta besvikna över att Sverige inte tog hem tillräckligt med medaljer slänger jag frågan; Hur många medaljer fick Kansas? Hur många medaljvinnare kom enbart från en liten glest befolkat del av en annan nation? Jag tror att vi i framtiden skall vara glada över paneuropeiska framgångar snarare än småregionala medaljvinnare som får svårt att stå sig mot länder med befolkningar som är dubbelt så stora som hela EU´s. Alltså med en oöverskådlig potential av idrottstalanger och potentiella medaljvinnare.
Grattis Sverige för prestationen, den imponerar! 
The blind are here leading the blind........ eller hur är det man säger?
