Kärlekens gester
Jag vaknade till en solig vacker morgon. Om morgonstund har guld i mun, hade denna det. Resten av dagen för en delen också.
Som vanligt ägnade jag en sådär dryg halvtimme åt att scanna Svenskan på de viktigaste nyheterna denna morgon och läste artikeln om att flera skolor i Sverige har förbjudit sina elever att skicka varandra rosor på alla hjärtans dag.
Jo... kan man tänka sig, vi lever i ett land där kärleksgester förbjuds. I ett land där man förbjuder tonåringer att uttrycka kärlek i det offentliga rummet snarare än att visa den. Att visa en annan människa kärlek i form av en hälsning via en ros är förbjudet. Förbjudet därför att det då kan finnas personer som inte får någon ros och kan känna sig oälskade.Summa summarum; Ingen får känna sig älskad, för då kan någon annan känna sig oälskad.
Vilket odugligt skitargument man här förbjuder kärleksgester med. Att sprida kärlek, göder kärlek! förbjuder man uttrycket av den, döder man den. Det som inte synns, finns inte.
Sorgligt Sverige, sorgligt!
ps:
De där "oälskade" personerna kanske skall lära sig att rannsaka sig själva vid att ställa sig frågan hur de kan göra sig förtjänta av andras kärlek istället för att man skall förbjuda kärleken. Sprid kärlek då kommer den tillbaka, är budskapet som måste ut här! Förmår man inte motivera någon att känna kärlek finns bara ett att säga; Try harder! (Jag hatar när folk använder engelska i svensk text, men det lät bra och förresten skall man inte hata.)
Mera kärlek åt alla, både i handling och uttryck! (oj oj , hoppas någon älskar mig efter det här)
