Consumptionmania

Den tidiga kvällen som gått, har jag ägnat åt att kontemplera över  människans konsumtionsmani.


Jag gick efter träning och lunch ivrigt iväg till NK och det dignande reautbudet.  Jag måste konstatera att utbudet på rean på Nordiska och även på andra ställen ser avsevärd större ut än normalt. Har man möjligen större lager under högkonjunktur? Kanske, det kvittar.

Faktum är  att folket på NK, helt hysteriskt, drog i allt som reas ut till trettio eller femtio procent Även jag, gick till full attack, och hade nog lätt knuffat omkull vilken söt liten pensionär i rullstol som helst, för det där plagget. Stå för helvete inte i vägen kärring, jag vill ju handla den där ARMANIstrumpan!! Dyra saker billigt! Flytta på er! Tröja i cashmere från Burberry 6500.-  Underbart och femtio procent! vad billigt! Den i no-name i samma material 1800.- Kejsaren hade nog gärna iklädd sig den första, så som jag och den urbana nutidsmänniskan.

Ganska snart insåg jag att jag, med min ekonom flåsande på axeln, egentligen inte ville ha (behöver) något av all krafs där på rean just nu, även om det var bra krafs. Tur att jag inte hade ihjäl någon stackars halvhandikappat pensionär, nu när jag inte ens handlat. Talangen att köpa fantastiska kvalitéer utan label (på insidan) är mig inte given och så här efter jul hör ju jag hela tiden flåset av min ekonom och mitt egentliga behov av nya saker, eka runt hela Nordiska Kompaniet, hela tiden.  Gick ner på NK Ica i mina förhållandevis slitna lyxpalter och handlade något man har behov av varje dag. Mat! Förnuftigt! handlade med huvudet på skaft.
Mat, dock i form av konstig salt utvunnen ur havet bakom en liten fransk ö vilken gästas av ljumma vindar, för med sig aromer från pinjeträd som smaksätter saltet vi torkning i gamla kurar snickrade av ekar som måste vara minst 100 år gamla, hämtade i en lite by i Toscana där solen och jordmånen ............ bla bla........ Kändes bra. Riktig lyx, inte stora summor men svindyrt i relation till varan.


Stop nu där....


Jag är del av allt det här och bejakar det. När skall jag kunna erhålla kapaciteten att använda bara lite mera av min hjärna.

När?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0