Tidstjuven
Nu är han här igen. På kvällen igår visade han åter igen sitt fula ansikte. Tidstjuven.
Efter tjugosex år återsåg jag min amerikanska "syster" Karna. För närmare förklaring kan jag upplysningsvis berätta att jag för tjugosju år sedan for iväg långväga till det förlovade Amerika för att tillbringa ett helt, ur mitt tonårsperspektiv livslångt utan ände i sikte, år där. Efter detta långa, oöverskådligt utdragna hela år, ja alltså för hela tjugosex år sedan sade jag glatt farväl till min jämnåriga "syster" på flygplatsen i Kansas för att återresa till Europa som jag inte sett på en halv livstid som det då föreföll mig.
Damn!! Vad hände då? Jo... 10 minuter senare stod hon igår kväll framför mig och hade inte förändrat sig det minsta lilla utom att ha gift sig, skaffat karriär och fostrat fram tre barn på tjugosex sekunder. Eller var det år? Öh?....
Hur var det jag i ett tidigare inlägg skrev.... Existensen är Cyniskt. Har man roligt förflyter tiden utan att ta tid. Lever man ett lidande liv, drar tiden på sig i det oändliga och den ände trösten är att jag enligt en aspekt av min egensnickrade tidsrelativitetsteori borde ha mycket roligare än förr. Jodå så är det! Jag njuter, jag lever, jag älskar livet och vips är jag av med den, alltså existensen. Så förhåller det sig ju som bekant som så att tid även eskalerar relativt med mängden av den. Därför skall jag njuta tiden fullt ut, innan den själv upphör att existera i den eskalerande tidsrelationens varv.
Och nä.... jag är helt nykter och ingen psykofarmaka eller skumma drycker är inblandade i skapandet av denna text. Nu skall jag igen ägna mig åt fotbollen som går i bakgrunden........
