Kultur
Här sitter man nu framför den här burken igen en lördag och chillar med fördrink innan maten. Vodka-Red Bul …. Woooooeeeeee….. hysteriskt gott men ganska vulgärt. Man kan ju undra vad som har tagit åt mig, jag en sådan där finvinskille med sånnt…. Oj oj …. Och än värre, i lurarna har jag tro det eller inte en mix bestående av Techno! Jag tror det knappast själv, men det har hänt mycket sedan den houseförgreningen introducerades. Då hade jag en allvarlig aversion mot techno´n, men nu …. Ja jag finner inga ord. Lyssna själva: HÄR (del ett… pjuuuuu) På danska; ”det rykker sgu´ ”
Nämnas måste gårdagen biobesök. Woody Alles nya film; ”Christina Barcelona” eller vad den nu heter, blev subjekt för familjens utflykt till biografen Grand på Sveavägen. Jag brukar inte skriva om mina biobesök, men nu känns det som ett adekvat tillfälle. Jag som älskar Woody Allen, verkligen njuter hans idiotiska, neurotiska filmer kan bara tänka på gårdagens upplevelse med ett litet smörigt smil. Filmen som av SVD´s kulturskribent igår beskrivits som en av hans bästa var verkligen underhållande och varje minut med stor mysfaktor. Att beskriva filmen som en av hans bästa är ändå att överdriva utom proportion och inte fatta någonting om film. Jag vill snarare beskriva den som en av Allens filmer som flirtar in sig hos publiken med lättfångade, klyschiga, cheesiga och kitchiga effekter. Helt enkelt en skön, underhållande och lättsam film som dryper av populistiska violintoner. Roligt att den går hem i Sverige, då jämställdheten tycks satt helt ur spel. Men äsch…. Kul och skön var den och så lite småmysig. Jag är dock lite trött på amerikansk populärunderhållning, längtar efter ”riktig” film och ser fram emot Baader Meinhof skildringen som snart går upp på biograferna.
Kultur? Vodka-Redbull, Techno och amerikansk filmsmörja...... nänu?........... skrämmande!
Då det är lördagkväll avslutar jag med uppmaningen att gå ut och dansa och carpe fucking diem! (usch!! vilket vokabulär alltså!!)
Nämnas måste gårdagen biobesök. Woody Alles nya film; ”Christina Barcelona” eller vad den nu heter, blev subjekt för familjens utflykt till biografen Grand på Sveavägen. Jag brukar inte skriva om mina biobesök, men nu känns det som ett adekvat tillfälle. Jag som älskar Woody Allen, verkligen njuter hans idiotiska, neurotiska filmer kan bara tänka på gårdagens upplevelse med ett litet smörigt smil. Filmen som av SVD´s kulturskribent igår beskrivits som en av hans bästa var verkligen underhållande och varje minut med stor mysfaktor. Att beskriva filmen som en av hans bästa är ändå att överdriva utom proportion och inte fatta någonting om film. Jag vill snarare beskriva den som en av Allens filmer som flirtar in sig hos publiken med lättfångade, klyschiga, cheesiga och kitchiga effekter. Helt enkelt en skön, underhållande och lättsam film som dryper av populistiska violintoner. Roligt att den går hem i Sverige, då jämställdheten tycks satt helt ur spel. Men äsch…. Kul och skön var den och så lite småmysig. Jag är dock lite trött på amerikansk populärunderhållning, längtar efter ”riktig” film och ser fram emot Baader Meinhof skildringen som snart går upp på biograferna.
Kultur? Vodka-Redbull, Techno och amerikansk filmsmörja...... nänu?........... skrämmande!
Då det är lördagkväll avslutar jag med uppmaningen att gå ut och dansa och carpe fucking diem! (usch!! vilket vokabulär alltså!!)
Kommentarer
Trackback
