Varsel
Jag vill påpeka att nedanstående inte har något med ”finanskrisen att göra. Det handlar om Volvo´s kris som har uppstått genom att inte tillverka en konkurrenskraftig produkt.
Volvo har ju varslat ett par tusen människor. Tråkigt, synd, hemskt, svårt att finna ord för de enskild drabbades situation. Synd att efterfrågan på just deras bilar inte finns och därför de som bygger bilarna inte har något att bygga. Jag sympatiserar verkligen med de som förlorar jobbet och man kan bara hoppas att de genom förlusten av arbetet hittar ett ännu bättre. Ofta kommer de positivaste nya aspekterna i livet ur en tvångsmässig utveckling. I vissa fall kan ”tvångsutveckling” vara nödvändigt, men det är ett helt annan tema än det jag ville belysa.
På torsdagskvällen hade SVT´s nyheter ett inslag med Volvoarbetare som varslats och därför blev omfrågade kring situationen. Arbetarna var naturligtvis ledsna för att förlora arbetet, men passade på att i samma andedrag kritisera ledningens ”plan” för att följa upp uppsägningen och därmed slussa ut arbetaren i ett annat arbete med inkomst. Stora stygga typer som inte kan erbjuda dessa ett arbete då ingen vill köpa Volvo… mja eller inte tillräckligt många vill köpa produkten då de inte har råd eller vad det nu är.
Men vad tänker ”folk” ? Om mina kunder inte längre har råd med mina tjänster eller överger mig av en annan anledning, skall jag då ringa upp dessa och fråga vad de har för ”plan” för att säkra min inkomst eller mitt framtida arbete? ”hur har du tänkt dig lösa min situation nu kära exkund” Absurd eller hur? Jag får helt enkelt vara kreativ, hitta på något som efterfrågas…… Ingen hjälper mig, eller serverar en ny inkomst om mina kunder lämnar mig. Min existens är även den, en daglig kamp för att leverera och prestera. Man måste göra det bästa av det och ta ansvar för sig själv, då ingen annan ”egentligen” har det ansvaret. Man är sin egen fristående individ som bör klara sig själv i relation till sin individuella förmåga. Kan ”folk” i detta land, som faktiskt har förmågan, någonsin lära att stå på egna ben, reda ut sina egna liv och vara tacksamma för att de som har kvar arbetet genom deras skatter finansierar den temporära arbetsplatsförlusten med adekvat ekonomisk stöd medan ett nytt arbete sökes? Måste någon farbror även servera ett nytt arbete? Höjden av dekadens.
Skärp er för helvete, sluta lipa, kavla upp skortarmarna och var lite kreativa! Min fulla hjälp i relation till min förmåga och mitt fulla andliga stöd har ni DÅ, hela vägen till ett nytt arbete.
Volvo har ju varslat ett par tusen människor. Tråkigt, synd, hemskt, svårt att finna ord för de enskild drabbades situation. Synd att efterfrågan på just deras bilar inte finns och därför de som bygger bilarna inte har något att bygga. Jag sympatiserar verkligen med de som förlorar jobbet och man kan bara hoppas att de genom förlusten av arbetet hittar ett ännu bättre. Ofta kommer de positivaste nya aspekterna i livet ur en tvångsmässig utveckling. I vissa fall kan ”tvångsutveckling” vara nödvändigt, men det är ett helt annan tema än det jag ville belysa.
På torsdagskvällen hade SVT´s nyheter ett inslag med Volvoarbetare som varslats och därför blev omfrågade kring situationen. Arbetarna var naturligtvis ledsna för att förlora arbetet, men passade på att i samma andedrag kritisera ledningens ”plan” för att följa upp uppsägningen och därmed slussa ut arbetaren i ett annat arbete med inkomst. Stora stygga typer som inte kan erbjuda dessa ett arbete då ingen vill köpa Volvo… mja eller inte tillräckligt många vill köpa produkten då de inte har råd eller vad det nu är.
Men vad tänker ”folk” ? Om mina kunder inte längre har råd med mina tjänster eller överger mig av en annan anledning, skall jag då ringa upp dessa och fråga vad de har för ”plan” för att säkra min inkomst eller mitt framtida arbete? ”hur har du tänkt dig lösa min situation nu kära exkund” Absurd eller hur? Jag får helt enkelt vara kreativ, hitta på något som efterfrågas…… Ingen hjälper mig, eller serverar en ny inkomst om mina kunder lämnar mig. Min existens är även den, en daglig kamp för att leverera och prestera. Man måste göra det bästa av det och ta ansvar för sig själv, då ingen annan ”egentligen” har det ansvaret. Man är sin egen fristående individ som bör klara sig själv i relation till sin individuella förmåga. Kan ”folk” i detta land, som faktiskt har förmågan, någonsin lära att stå på egna ben, reda ut sina egna liv och vara tacksamma för att de som har kvar arbetet genom deras skatter finansierar den temporära arbetsplatsförlusten med adekvat ekonomisk stöd medan ett nytt arbete sökes? Måste någon farbror även servera ett nytt arbete? Höjden av dekadens.
Skärp er för helvete, sluta lipa, kavla upp skortarmarna och var lite kreativa! Min fulla hjälp i relation till min förmåga och mitt fulla andliga stöd har ni DÅ, hela vägen till ett nytt arbete.
Kommentarer
Trackback
