En figaros bekännelser.

Hemma igen.

Jag levde så intensivt man förmår utan att kardiometern upphör ticka, hela trettio timmar varav tre var sovandes. Det ligger inte i min makt att verbalisera helgen, men julafton och födelsedagen på samma dag skulle för en femåring framkalla ekvivalent endorfinutlösning. Hela spektret av livets mera dekadenta, sköna, roliga och trevliga sidor komprimerade och upplevda under ett par timmar. Det är nästan OK att dö nu….

Nästan skrev jag!

Jag hörde idag just en låt med orden; "I only want to go to heaven if it feels like hell" hmmm ... det blir nog en tolkningsfråga, men om synden är som helvetet..........