Socialrealistiskt bygge, gastro och landsorten.....
Åter och återställd efter en helg i synd och gastronomiska äventyr i landsorten.
Lördagsmorgonen påbörjades med bondens egen marknad uppe på Östermalms eget fyrtiotals miljonprogramslikande, människoförvaringsarea; Gärdet. Mellan höghus, dock hyllade sådana människosilon köpte jag böndernas egna färska, ekologiska supervaror. Vilken trevlig satsning med bondemarknad. Efter avslutad tortyr vid träningsapparaterna gick färden senare på dagen till Västerås för gastromanians fortsättning. Läskigt hör jag er redan tänka..... och ja.... just det var det; läskigt! V ä s t m a n l a n d........ uuuhhhhhhhh...... provinsen!
Efter konsumtion av fördrink i ”Skrapan” och dennes åttiotals-skybar i klockren eightyninestyle-socialstatsinteriör på översta våningen med milsvid utsikt över mälaren, gick färden vidare till trevlige FRANK´S bistro vid Stortorget. Torget som på ena sidan ser ut som en idyll ur någon smörja Lindgren kunde ha skrivit och på andra sidan en miniversion av Berlin Alexanderplatz. Det förvånar mig varje gång när man tänker på att man i Sverige frivilligt skapade sig ett litet arkitektoniskt DDR när man hade råd att bygga som i västeuropa. Var Jante inblandad här? Fyrtiotalets hyllade människosilon uppe på Gärdet tedde sig genast som det de omtalas att vara.
Nåja…. väl på plats på krogen förvånades vi över miljön, maten och servicen som kändes helt ekvivalent med vilken bättre kvarterskrog med finkrogsambition i huvudstaden, dock med en prisnivå som vore man tillbaka på sjuttiotalet när torget sargades. Ambitionsnivån ligger så högt det går, och infrias delvis helt och hållet och endast om man är en sur, gammal, grining damfrisörska hittar man lite missar här och där. Go FRANK´S! Ett lyft för Västerås som tycks vara som åderlåtet på människor en regning lördagskväll. Åk dit, njut och ät!
Kul var i vilket fall utflykten och även de femtio minuterna i tågets restaurantvagn, över en burköl och hederlig snusprilla på återfärden till trygga huvudstaden.
Nu blir det Hyacint och hennes kastruller ett tag framöver hoppas jag, då gastromanian som rådd i sommar börjar sätta spår både här och där i form av bucklar vid midjan och svältande plånbok, och ni som läser denna eminenta text får vettigare smörja att läsa.
Hur som helst; Kul! Var det, är det och blir det! Viva hösten.
Vänliga Västerås en lördagskväll, med sjudande nöjesliv.
Lördagsmorgonen påbörjades med bondens egen marknad uppe på Östermalms eget fyrtiotals miljonprogramslikande, människoförvaringsarea; Gärdet. Mellan höghus, dock hyllade sådana människosilon köpte jag böndernas egna färska, ekologiska supervaror. Vilken trevlig satsning med bondemarknad. Efter avslutad tortyr vid träningsapparaterna gick färden senare på dagen till Västerås för gastromanians fortsättning. Läskigt hör jag er redan tänka..... och ja.... just det var det; läskigt! V ä s t m a n l a n d........ uuuhhhhhhhh...... provinsen!
Efter konsumtion av fördrink i ”Skrapan” och dennes åttiotals-skybar i klockren eightyninestyle-socialstatsinteriör på översta våningen med milsvid utsikt över mälaren, gick färden vidare till trevlige FRANK´S bistro vid Stortorget. Torget som på ena sidan ser ut som en idyll ur någon smörja Lindgren kunde ha skrivit och på andra sidan en miniversion av Berlin Alexanderplatz. Det förvånar mig varje gång när man tänker på att man i Sverige frivilligt skapade sig ett litet arkitektoniskt DDR när man hade råd att bygga som i västeuropa. Var Jante inblandad här? Fyrtiotalets hyllade människosilon uppe på Gärdet tedde sig genast som det de omtalas att vara.
Nåja…. väl på plats på krogen förvånades vi över miljön, maten och servicen som kändes helt ekvivalent med vilken bättre kvarterskrog med finkrogsambition i huvudstaden, dock med en prisnivå som vore man tillbaka på sjuttiotalet när torget sargades. Ambitionsnivån ligger så högt det går, och infrias delvis helt och hållet och endast om man är en sur, gammal, grining damfrisörska hittar man lite missar här och där. Go FRANK´S! Ett lyft för Västerås som tycks vara som åderlåtet på människor en regning lördagskväll. Åk dit, njut och ät!
Kul var i vilket fall utflykten och även de femtio minuterna i tågets restaurantvagn, över en burköl och hederlig snusprilla på återfärden till trygga huvudstaden.
Nu blir det Hyacint och hennes kastruller ett tag framöver hoppas jag, då gastromanian som rådd i sommar börjar sätta spår både här och där i form av bucklar vid midjan och svältande plånbok, och ni som läser denna eminenta text får vettigare smörja att läsa.
Hur som helst; Kul! Var det, är det och blir det! Viva hösten.
Vänliga Västerås en lördagskväll, med sjudande nöjesliv.
Kommentarer
Trackback
