En figaros bekännelser.

Jaja. Vädret kom visst av sig idag, men vad gör det. Det är helg och träningen just avslutat. Ett glas Riesling från Tyskland står i glaset, som förberedelse för smaklökarna inför lördagens middag. Fisk skall det bli typ Praiano-Armando, vilket inte säger er något men betyder mycket i hemmet här.

Over and out!

Våren kommer.

Under kvällens promenad och kaffe på Non Solo spred sig känslan. Nu känns det ligga i luften och solens än bleka kyliga strålar omfamnar och smeker min själ och mitt inre, så varje organ i kroppen hoppar sidledes, uppochner med dingilidingbambumbaby!

Sol, skymning, neon, kväll, city, trafik, uppklädd partyfolk på G, Non Solo! Damn, våren kommer, lika överraskande skönt och befriande som varje år.

Imorgon, lördag muss ich arbeiten och tack ock lov för det..... sedan blir det seger seger seger innan middagen, helgens höjdpunkt med klimax i form av garre, avec och söndagspreparation för lazy dazy zzz  eller eventuell dunk i receptorn .......sa någon H.O.U.S.E.......

Whopsieddaysieeeeeeeee!!!!!!

Som en klar och tydlig Hägglundsk information kan här konstateras följande; De initiala stridigheterna blåste över. Vapenvila infördes, dock stod orsaken till konflikten åter upp och eldade på med stigande hetta till följd.

Hoten om eskalation spås ligga inom samma tidsram som de ordinära cyklarna.

Och nu till de aktuella händelserna och Unionen tillstånd i södra Europa.

Man tar sig för huvudet, Italien gick till val. Valet blev som väntat et infantilt val av ett intellektuellt underutvecklat folk. Det kan låta hårt att döma ut sitt favorit semesterland med ovanstående, det skrämmande bara att det är helt sant. Italienarna som knappast läser dagstidningar och ägnar största delen av sina liv med att undkomma sina fuskande medmänniskor som står med kniven i beredskap och väntar på ett obevakat ögonblick.... Och naturligtvis omvänt dito.

Italien; historien, kulturarvet, landskapen, haven maten, folket. Underbart! Om man är på semester och inte behöver leva där. En paradox som är svår att få att gå ihop. Jag har skrivit flera inlägg om just Italien och min kritiska syn eller snarare utpräglade aversion på deras samhällsbygge. Svenne Banan som då och då åker till Italien på semester tycker att det är charmigt, det hör till liksom. "De är ju så charmiga de där" Det är det dessvärre inte, det är en katastrof för de några civiliserade människorna som vill ha det annorlunda där. Ett så underbart land skulle göra sig ännu bättre utan, maffia, sopor i gatorna, dioxin i mjölken, bolagsplundringar, konkurser, skattefusk i stor skala, vanskötsel av ekonomin, muta och fixa och trixakultur och fram för allt Berlusconi, den vanvettiga mannen som vet hur man tjänar pengar men inte har minsta aningen om hur en civiliserad stat skall föras.

Jag sörjer för Italien, landet jag älskar att vistas i och för Europäiska Unionen som behöver stångas med följderna.

En tisdag är ju en dag, även om just tisdagen saknar en egen riktig mening. Tisdagar är tänkta som rena arbetsdagar lite mittemellan måndagen, alltså veckostarten, och onsdagen som markerar veckans mitt. Ingen signifikans över huvud tagit någon stans. Lika meningslös som detta blogginlägg.

Min tisdag var en tisdag just. Arbete, ett par skratt och lite så lite Roy Andersson stämning som körsbäret på toppen.

Jag kanske kompletterar inlägget senare idag, eller så gör jag det inte.

yausaaaaaaaa........ nu är det ju helg igen, så här sitter jag med ett glass chillad vitt och väntar på att hustruns gastronomiska extaser  skall finna sin presentation på det redan dukade bordet. Vitt linne, riktigt snygga glas, levande ljus och hela djävla uppsättningen. Ni... nä...najs! (fy vad jag hatar det ordet som Stockholmarna missbrukar hela tiden, det låter så fruktansvärd töntigt) Men hursomhelst, najs kommer det att bli!

Tidigare idag, gästades jag på min extraordinärt flådiga och mycket exklusiva "mottagning" eller på mitt arbete så alla förstår, av den där (ytterst trevliga) "Madam Bobo" som trigger fram små verbala bataljer varje gång hon är närvarande. Idag handlade det om "lyx" eller om huruvida min attityd om livet kretsar kring simpel elitism eller om det bara är som jag påstår en omfamning av av allt som är trevligt i livet.

Samtalet började kring "Bag in box"

Det skulle aldrig falla mig in, ens i mina vildaste fantasier, att traska till apotek.....öh nä... jag menar det där osexiga Systembolaget för att inhandla en ännu mera osexig produkt, förpackad i ett fullständigt osexigt emballage, när det finns riktigt trevliga glasflaskor som gör sig riktigt snyggt på det där dukade bordet och förhöjer den estetiska njutning som vin även medför. Jag skiter fullständigt i hur praktiskt det är med Bag in box, jag hatar det, det är fult och osexigt, och så smakar vinet sämre på grund av tillsatserna som måste finnas för att det skall funka i den där äckliga påsen. Usch ni hör ju själva..... påse i en låda ...... Sedan är det OK att betala endast 65 riksdaler för  en flaska vin om innehållet är gott nog. (Prova portugisiska "Portal 2005"... Ok, kul och bra för just typ sextiofem spänn) Så det hänger inte på den ekonomiska exklusiviteten.

Genast blev jag beskylld för elitism och överdriven konsument av lyx. Men hör på nu kära läsare. Varför skall man inte konsumera lyx hela tiden om man kan? Enligt fru Bobo går inte det för då tappar man känslan för just lyxen....... Äsh.......... Jag konsumera endast det bästa om jag har förmågen! Och nu hör jag er tänka; "såååååååå fiiiiinnnnnnn han är ooooohhhhhhhhhh vilken brattig Figaro"....... Men hey, då skall jag omdefiniera.

Lyx!

Lyx är för mig det rena, alltid estetiska, alltid den bästa kvaliteten och utan kompromissar. Jag försöker (jag skrev "försöker" Im not God!) att endast konsumera just sådant. Om jag inte förmår att uppnå den på grund av min ekonomiska muskel eller annat, försöker jag att hellre avstå än att ta för mig av substituten. Jag äger ingen bil, min hustru äger ingen bil, vi har inte ekonomin att upprätthålla vår nuvarande livsstil och äga en Maserati. Då får det bli cykel, dock en lyxig kungsblå Kronan. Och vad jag vill komma till är följande; lyx behöver inte alltid innebära "dyrt" behöver inte innebära flådighet, det kan vara en enkel spaghetti "alio olio"...... pasta, chili, persilja och vitlök....... kostar en femma , men rätt tillredd den högsta av njutningar. Just det; lyx! Det högsta av njutningar. Det kan vara resultatet av kunskapen att veta vad som är bäst, vilket ställer just kunskapen i samma kategori, då den skall förvärvas genom kunskapen att den behövs. Ni som tycker att lyx innebär förbrukning av mycket pengar på på ren konsumtion kan då likaväl flytta till Moskva direkt, och ni som tycker att man inte får konsumera lyx varje dag kan dra till Växjö! Hasta la vista baby!
Med detta sagt, behöver jag gå ner till korvståndet på måndagen för att konsumera en produkt bestående av nermalda grispenisar, öron och dennes bukfett bara för att kunna njuta av spaghettin på tisdagen? Måste jag alltid dinera på guide Rouge prisade etablismanger även om jag bor nära Hallen? (säg nu inte att inte alla har råd med en korv där) Nä skulle inte tro det va?! Lyx är tillgänglig för alla hela tiden i olika nivåer, den finns där, det är bara att plocka upp den, njuta den och genom ständig konsumtion av den lära sig nuanserna i den och därmed njuta den ännu mera än dagen innan. Capice?

Lyx är det bästa av tingen, som förhöjer hela livet varje dag, oavsett om de är tillgängliga för gemene man eller endast för de rika. Frihet  tex. är lyx som vi i Sverige njuter hela tiden och den vill jag ha varje dag , varje sekund, hela tiden utan att behöva smaka på diktatur och förtryck för att kunna uppskatta den. Elitismen, alltså det som endast är till för just den självutnämnda "eliten" kan jag vara utan. Jag vet inte varför men låt mig citera Stalin; "Kvantitet är även en form av kvalitet!" nu blev jag själv förvirrat.........

Hursomhelst, trevlig helg! Nu måste jag sätta mig vid bordet........ det hojtas......juhubuduuuuu maten är klar och den lär bli skitlyxig!

Whooppsieeeee....... utvilad och pigg är jag idag åter. Sov till 08.30, gick till arbetet med huvudet högt och sitter nu igen i hemmet framför datorn och mina tankar.......

China, mittens rike. Sverige ett land i Norden. Detta land i Norden har skickat sin statsminister till mittens rike för ett officiellt besök. David gäster Goliat.

För att föreställa sig skillnaden mellan Sverige och China kan man ju grunda på faktumet att hela Sverige; Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping, Västerås, hela Norrland, hela Sydsverige, hela Mellansverige, ja! HELA Sverige, hela den stolta Svenska nationen består av hälften så många invånare som halva staden Shanghai..... halva... En stad i China, en av många millionstäder där. En av alla dessa i China, har dubbelt så många invånare som hela stora, vackra, stolta Sverige. Nu skall det därmed sägas att just Sverige är ett av länderna i Europa och världen som säkert kan stoltsera med att dess invånare är friast i ordet, friast i tanken och friast rent fysiskt. Ett pyttelitet land dock väldigt civiliserad och långt framme när det gäller respekten mellan olika grupper i samhället, utbyggnad av demokrati och fördelning av välfärd. Klimatet i detta civiliserade land dock ett helvete i regn rusk och kyla.... men hey!... man kan ju inte ha allt!

Ja nu åker alltså då detta trevliga, pyttelilla lilliputlandets främsta representant till China på officiellt besök. Med sig i bagaget en pike´tröja och en uppläxning av storebror och dennes metoder att hålla ordning i hemmet. Det är ju i och för sig bra att även David ser på sina medmänniskor och inspirerar till frihet och ökad demokrati, men metoden som här förespråkas av olika intressen i Sverige, att helt okritiskt till Chinas unika situation läxa upp statsledningen där, är minst sagt naiv om inte rent av dum. Jag vill här påminna om forna Jugoslavien, gamla Sovjet eller varför inte Irak. Om det i ett relativt litet land som Jugoslavien slumrade så oerhört mycket hat och etniska konflikter, som exploderade när ordningen sattes ur spel, kan man ju bara tänka sig vad som skulle hända i China om ledningen där släppte taget och tog en öl istället för att rätt hårt, ofta alldeles för hårt, kontrollera situationen i landet. Mycket i China är helt och då menar jag helt oacceptabelt, men stora delar av utvecklingen där går åt rätt håll. Friheten portioneras ut i små mängder varje dag, marknaden är numera fri, kulturrevolutionen ett minne blott och ett faktum man inte får och kan blunda för är att människan i stort har det mycket bättre än under Mao. Välfärden är högre, mindre svält och större personlig frihet talar sitt tydliga språk. Allt detta utesluter ju inte påtryckningar mot ännu mera integritet, men på ett klokare sätt än att skicka ett löjeväckande litet lands statschef med pekfingret höjd i förmaning.

Det är självklart att vi alla skall verka för frihet och demokrati, men tålamod och stategi är nog inte helt fel i detta sammanhang.

Slut over and out. Imorgon är det åter helg, då blir bloggen nog mindre töntig än idag.

......varje regel har ett undantag.........

Kom just hem från en lång arbetsdag. 07.00 på gymmet, 10.30 på jobbet och sedan genrep för en visning vi arbetar på fram till 21.00. Trettio modeller. Jag är skitsur över ingenting och trött som om jag hadde varit i krig i Kaukasus. Kom inte nära mig om du inte tål mina utfall! Och så den där nyheten om "sänkta skatter"

Skandal!

Jag har fått nog. Nog av regeringens prat om sänkta skatter. Förvisso har de nu sänkt inkomstskatten med några småkronor och därmed givit alla med lön i Sverige "mera i plånboken". Vad de "glömmer" att berätta är att de sociala avgifterna för alla över 24 år är höjda med fem procent. Ni läste rätt. Borgarna har avskaffat "rabatten" på arbetsgivareavgiften vi -alla- erhöll i åtta år, som implementerades av självaste sossarna. Avskaffade den, därmed höjde avgiften som de vid valet lovade sänka. En liten Figaros hjärna lider av förvirrings syndrom utöver tröttheten denna torsdag. Eh?

Javiss säger Svensson glatt, det gör inget det är ju "arbetsgivareavgifter" och de betalas av arbetsgivaren. Ja mina vänner, men det är arbetstagaren som genom sin produktivitet måste generera medlen för denne betalning och höjning. Arbetsgivaren har ingen magisk kassa att betala avgifter med, och därför måste samtliga ekonomiska medel som tidigare nämnd, genereras av den som arbetar. Medel som skulle kunna trygga individens arbetsplats då individen blir kostnadsattraktivare att anställa, eller rent av användas som utrymme för en lönehöjning till arbetstagaren. Ge den arbetande medlen istället för staten och låt därmed individen trygga sin egna sociala situation. Vi kan kalla det för en "arbetstageregåva" på dryga trettiotvå procentenheter av lönen. Varför inte höja inkomstskatten och sänka de sociala avgifterna? Blir ju ändå samma effekt. Nämen då ser ju Svensson att det kostar pengar att arbeta. Att det finns en annan effekt när vi ser på samma aspekter utifrån storbolagens situation gentemot arbetstagaren, är jag medveten om, men det är en helt annan femma som kräver ett helt nytt inlägg i denna min blogg.

Stackars alla över tjugofyra års ålder som konkurrerar med ungdomen om ett arbete. Ja, jag anställer ingen över 24 nu och jag ÄR arbetsgivare. Hjärtliga gratulationer kära regeringsmedlemmar.

För mig som är anställd i mitt eget bolag betyder det; Inkomstskattesänkning dock med höjda sociala avgifter. Under strecket går jag back. Staten har i princip höjd min och alla andras skattebörda, men så skickligt att en vanlig arbetstagare inte ser den omedelbara effekten då arbetsgivaren inte får redovisa de sociala avgifterna för arbetstagaren, på dennes lönespecifikation. Vilket underbart sätt att dupera folket på, som dessutom på det. Suck.

Jamen sak samma. Imorgon skiner solen och jag får sova till 09.00 yippieee..........

 ....och annat man kan tänka på en tisdagskväll.

Under stor fasa korrlästa jag gårdagens inlägg och konstaterade att tröttheten under måndagen måste ha bidragit till de lingvistiska slarvigheterna i mina formuleringar. Fy! Helt utom kontroll....... men korrigerar eller konstruerar min text gör jag ALDRIG, och innehållet är ändå helt korrekt...Så den står som den står, take it or leave it!

I övrigt så här en ordinär tisdagskväll, finns det ju inte mycket att hänga i granen. Tyvärr undviker jag avsiktligt Tv:n som står och gapar i vardagsrummet intill. Ger jag efter för den, har jag inget liv och det vill man ju inte ha, alltså; inget liv..... Nä jag trotsar stolt även min favoritkock på BBC Food, den ärevördiga Rick Stein. Nä nä..... här skall det inte tittas på TV..... intellektet skall stimuleras med annat mera konstruktivt.................. äääääschhhhhhhhhh skit samma...........måste logga ur fort som f.... Programmet började 21.30! altså för fem minuter sedan..........

Måndagen försvann på två sekunder....... Tränade, simmade och harklade mig som vanligt i maskopi med de där skitgubbarna i bastun på Centralbadet. Åt sedan en mycket trevlig och vårdat lunch i sällskap med min hustru, gamle Pehr Gyllenhammar och G.W Persson, sprang på Jan Guillou utanför min port och träffade sedan tillfälligtvis en mycket trevlig gammal bekant på Non Solo över en cappucino. Konstnär naturligtvis..... dock ingen sådan som kämpar för överlevnad tack och lov. Det hade varit för läskigt och alldeles för proggigt för att passa in i dagens ram och tonen som redan var satt på en nivå av det mera borgliga. Även hon går nog under benämningen "Bobo" ....Bourgeois Boheme. Eler nej, om någon kan kalla sig det så är det hon.
 
Chict!

De tre gubbarna satt eller stod bara där utan att skänka mig vare sig en blick eller tanke. Nåja, Pehr tittade tillfälligtvis åt mitt håll en gång. Coolt va? Öh... För dessa herrar existerar jag inte ens, så få nu inte tanken att jag känner dessa mera än ur media. Jag lade märke till herrarna förblev dock själv helt obemärkt av dessa. .....märkligt dock att springa på tre av Svearikes mesta skitgubbar på en och samma dag, men Stockholm är ju så litet att man lätt springer på någon man känner över en cappucino, som vi även konstaterade över fikat på eftermiddagen. Eller kan det vara så illa att jag själv håller på att bli en sådan där medelålders skitgubbe som färdas i samma miljö som de ovanstående första tre? Det var väl att ta i. Nä, det måste vara så att de söker sig till de unga och snygga......

Mitt fikasällskap läser regelbundet denna min eminenta blogg, och gav utan vetskap om de initiala händelserna uttryck för hennes åsikt om mig efter läsandet. "Du är ju en sådan man som egentligen är rätt kontrollerat, skulle kunna gå i engelska skräddade kläder (mina är faktiskt italienska men säg inget till henne... ppsssstt) och den där bohemtouchen är helt planerat. "  Nu förhåller det sig emellertid säkert som så, att hon har rätt. Jag satt där på fiket och tänkte oj, hoppas att hon inte upptäcker min kavaj men stirrar på de hippa jeansen från NK-Trend istället och jag kommer aldrig att tala om för henne vilka gubbar finns i min miljö när jag gör min måndagsrunda på stan......... då är man ju helt avslöjad.

Ein Deutscher scheissgubbe helt enkelt. Veckan började helt i rätt anda. Vive la BoBo, må det fortsätta såhär bra!

ME LIKE!

I brist på annat att göra med fredagskvällen råkade jag tillfälligtvis konsumera ett program på

Österrikiska 3sat , om Herbert von Karajan.

TV är inte mitt stora intresse, men här var jag som klistrat framför skärmen. Jag måste medge att konsumera TV en sådan här fredagskväll är som att ge bort sitt liv till icke existensens portvakt. Ett steg närmare döden på en ordinär fredag helt enkelt. Men ack! Jag är åter igen ett offer! Denna gång för den inre hunden i form av dansken som slumrar i mig men hålls i skack av tysken som tur är. En slö passiv lite figur som sitter framför tv´n (lät ju faktiskt roligt!)

Herbert den store dirigenten med ett livsverk av makt, kontroll, estetik och musik. Vilken imponerande man! Jag är mållös. Ja, utom för dennas politiska slapphet och ungdomens opportunistiska synd.

Jag älskar, disciplin, kontroll, utveckling, nytänkande och makt över det man gör och över sin egen existens och här finner man höjden av allt detta i koncentrerat form. Vilket kvalitativt upphöjd och rikt liv man förmår att skänka sig själv med ovanstående faktorer i bagaget. Herbie behärskade det klassiska och även tolkade detta på ett innovativt sätt, dock utan att störa det, samtidigt som han mästrade modern teknik och flög privata jetplan mellan tolkningarna av Strauss och Puccini.

Learjet, Beethoven och disciplin.... Klassik, ultramodern och koll. Två gångar tre tiopoängare!
Påminner mig om ett annat program jag såg för ett tag sedan (TV?) om japanska sushi/sashimi mästare. Full koll och total perfektion i hantverket, samtidigt som blicken hela tiden riktas fram med hungrig optimism.

Jag är nästan extasisk, I love it!