En figaros bekännelser.

Dunket uteblev även om ostronen, Champagnen och kebaben (ja just det!) borde ha satt otrevliga spår efter detta trevliga rus i proteiner och druvmust. Kebaben vet jag inte riktigt hur äntrade scenen, men den gjorde det och lite till.

Efter intensiv tidningsläsning ryser det i hela kroppen med tanke på novembervalets ödesdigre utgång. President "Freedom fries" (En längsökt association från snabbmatsmärket MC. Cain´s i Ica´s frysdisk) blir det nu nog tyvärr. Obama får vad han förtjänar, efter att ha ratat Hilly, och hennes väljare därför nu flyr mot den andre vice presidentkandidaten som i media framställs som kvinna, men som onekligen inte kan vara annat än en apa med människodräkt. Jag orkar inte förklara mig, ni får se. Obama visade slutligen sin storlek då han ratade en dominant, mäktig dock erfaren och duktig person som säkert skrämde livet ur honom. Jag är rädd för att vi åter skall stå ut med apor i människodräkter  vid rodret där borta när Mr. Freedom Fries går hem med segern.

Nu blir det lite uppryckning här, ut på stan för gubbpromenad.

.....men förresten så glömde jag att nämna en intressant iakttagelse jag gjorde tidigare idag. På vägen hem från träningen passerade jag kyrkogården vid Sveavägen och blev vittne till ett finskspråkigt par som korsade denne. Mannen i sällskapet gastade svordomar och ordkaskader i ett anfall av euforiskt raseri och ett anfall av fullständig aggressivitet. Att det utspelade sig på en kyrkogård tydliggjorde meningslösheten med utfallet. Snart är du ändå helt fucking stendöd grabben, så håll käften och njut livet och sprid lite kärlek istället!

"Oh vad jag skäms, oj oj" och sånt, fick man höra på sitt mobilsvar intalat av en representant för etablismanget i inlägget nedan. Javisst! Den där trevliga damen som serverade oss i lördags ringde upp mig efter att jag e-postade en liten snällare version av respektive text och faktum är att deras agerande förlåter det undermåliga köket..... OM....... de gör något åt saken. Stjärna i Guide Rouge?! nooo no, inte riktigt för maten, dock för omtanken och servicen. Helt OK Wedholms, även om jag tyvärr aldrig kommer gå dit igen på grund av oldschooltorr firre och andra föga upphetsande kulinariska insomningstabletter.

I kväll blir det riktigt mat! Yes yes, Hyacint i köket! Det var länge sedan att hon fick swinga grytorna en lördag och jag är säker på att hon borde få ovanstående omtalade stjärna. Jag har redan fått avnjuta olika hor d'oeuvre i form av några små degknuten som sköljdes ner med ett lätt porlande Vinho Verde från Portugal.  Efter festen i hemmet blir det bolmigt värre med Hya på pubens uteservering och sedan en sen ostronfrossa och nattlig berusning i champagne med bäste herr Vattenkung på Vasastans mesta skaldjursbrasserie. Berusningen är helt legitim då den på svenskt maner planerats och därmed funnit accept hos berörda offer. I morgon söndag har jag en känsla av att dunk i receptorn kan väntas, men to hell med i morgon nu är det lördag!

Gastromania? just det!

Efter att ha intagit ett glas bubbel på Clairons Signs nya bubbelbar på våning åtta med utsikt över urbana Stockholm begav vi oss till fots till Raul Wallenbergs torg för konsumtionen av Wedholms menu´ degustation. Ett underbart, estetisk rum med en slående bra service. Jag kände mig så väl omhändertagen i den urflotta miljön att jag direkt blev stammis!

Vore det inte för maten.

Nänu! hör jag er tänka, den där bortskämda snorvalpen! Då jag på alla möjliga sätt försökte att vara positiv inbillade jag mig att förrätten var en "klassiker" med sil och lax och inte bara en tråkig men jättegod oldschool-rätt. Min unge dotters kommentar; "mmmmm laxen smakar ju precis som den man brukar få på flygplan" (Jag hittade inte på det här, hon sa så! :-) ) Jag försökte intala mig att sjötungan med gummiscampi inte var överstekt i den gratinerade saucen på parmesan och lass av smör, försökte även tänka mig in i kockens ide´ när näste fisk, den grillade, var lika torr och jag försökte sedermera i ren  hysterisk desperation att intala mig själv att ostbrickan inte var en sådan man får på Kolbäcks gästgivaregård nära Köping, för att inte tala om desserten som var god, men fick mig i ett tillstånd av insomnia vid blotta tanken på kockens kreativitet. Ak, du käre Augustin som dom säger (!?).......... Helt hysterisk uselt, på randen till skrattens eviga avgrunder förskräcklig katastrofprestation. Hade det så varit en billig, sjaskig kvarterssylta på Söder, nej söder om Södertälje vid E4ran, hade det inte ens gått vägen! Aldrig, never, no way Hose´! Icke! nej!....eller jo.... där kanske....Men otroligt fantastiskt underbart ljuvligt trevligt var det, bubblet gott och konversationen på topp i en underbar estetisk vacker miljö servad av überduktig, jättehysterisk proffsig personal som gjorde allt för att dölja kökets dårliga tajming och gastronomiska bottenprestation.
Mycket märkligt. Då jag i vanliga fall inte kan vara annat än imponerat över Stockholms gastronomiska nivå är jag i detta fall genuint överraskad hur i fridens namn krogen till och med har lyckats får en stjärna i "gidden"

En ska jag är än mera imponerat över är hur duktiga Sveriges idrottselit står sig mot omvärldens alla tävlande i OS. Att ett land med samma antal invånare som i halva Shanghai, hela London eller i den förhållandevis glest befolkade amerikanska delstaten Kansas, kan vara så framgångsrikt mot en milliard kineser är en gåta. Till alla därute som är bara det minsta besvikna över att Sverige inte tog hem tillräckligt med medaljer slänger jag frågan; Hur många medaljer fick Kansas? Hur många medaljvinnare kom enbart från en liten glest befolkat del av en annan nation? Jag tror att vi i framtiden skall vara glada över paneuropeiska framgångar snarare än småregionala medaljvinnare som får svårt att stå sig mot länder med befolkningar som är dubbelt så stora som hela EU´s. Alltså med en oöverskådlig potential av idrottstalanger och potentiella medaljvinnare.

Grattis Sverige för prestationen, den imponerar!

 The blind are here leading the blind........ eller hur är det man säger?

Ja, så var det åter igen fredag. Lördagen skall denna helg spenderas med Hyacint & Co. på en krog med stjärna i röda bibeln. Jag inte kan avslöja namnet på denne då ovanstående skall få middagen som sin årliga present, för att manifestera att livet har tagit oss ett ytterligare ett steg närmare slutet. Självklart kommer jag senast på måndag att fullt redovisa vart vi var och resultatet våra eskapader. Resultaten i form av bukfett behåller vi för os själva dock. Tur att jag skall tvinga mig flåsa i min moderna tortyrkammare på Centralbadet så sviterna inte blir oöverskådliga.

Förra veckan besökte jag Operabaren för en zillion million kalorier i fast men ärligt talat mestadels i flytande form, med min gubbfrände och partner in crime.  Att sitta på anrika Operabaren vid ett upplyst fönster, i fönstret närmare bestämt, full(t) exponerat mot Kungsträdgården och den pågående nollåttafestivalen var minst sagt en rolig prövning och för första gången i  mitt liv kände jag mig som en av dom på "andra sidan" Kartan har definitivt ritats om!. Jo, alltså en av dom på min sida om fönstret och inte av de där "typerna" som smög omkring därute med dubiöst utseende, utomhus och med kontiga kepsar på snedden och tygskor. Nä! Tack och lov för anständig konversation, Marinella, Brioni, kräftor ur Vänern och ett redligt ankbröst nersköljd med nobelt fransk rött (läskig färg!) följd av en utsökt crème brule´ med tillhörande sliskigt från Tokaj. Så blev det även lite pils att rensa munnen med. Skithärligt gubbliv som i morgon skall skruvas ett steg högre, då i sällskap med mitt ständiga kvinnliga följe.

Sedan kan det rapporteras att jag i kväll slölyssnade på min TV som gick i bakgrunden och fick höra en puckat representant för SD argumentera mot Turkiets eventuella inträde i EU och en reviderad europakarta; "för det första så tycker jag inte att Turkiet tillhör Europa" citat slut. Att ett sådant pucko ens kan gå upprätt är ju positivt. Jag tror dock att respektive hjärna använder för mycket systemresurser på att hålla kroppen upprätt så inte kapaciteten räcker för att läsa geografi...... Eller va fan, jag tycker ju som ni alla vet egentligen inte heller att Stockholm tillhör Sverige! .............. öh!?

Ok , sommaren är över. Bara att inse det och se glad ut.

Mentalt utvilad, kroppsligt utarbetat och  allmänt lobotomerad efter ett par dagar i skärgården förmår jag ändå inte riktigt skriva något av intresse i dagarna, så vi får väl invänta receptorns reboot. Det måste vara skadligt med all frisk luft därute i spenaten.

Oacceptabelt och ociviliserad. Kriget i Georgien kan endast betecknas så. Att år 2008 i Europa ha lärt sig så lite visar ett skrämmande prov på ignorans för historiens lärdomar.

Jag måste dock enda ställa mig frågande på västs negativa attityd mot Ryssland som i detta fall försvarar sitt närområde. Försvarar sitt närområde med en alldeles för stor slägga och en metodik som inte hör hemma i tvåtusentalets Europa. Krig suger alltid.  Det är dock en annan diskussion än försvarandet av intressesfären och närområdet.

Sydosetien hade aldrig tillhört Georgien förrän Stalin införlivade området i Sovjetrepubliken Georgien, och hans intentioner finns det ju historiska nedteckningar om. När Sovjet sedan föll sönder blev området autonomt under Georgiskt protektorisk inflytande dock med invånare med ryskt medborgarskap. Allt sedan Sovjets fall har då Georgien velat annektera Sydosetien och deras ovilliga invånare som hellre till hör Ryssland då deras kulturella arv finns i Ryssland. De flyende Osetierna jag har sett uttala sig på TV och annan media flyr de initialt militärts angripande georgierna och inte ryssarna. Frågar man dessa människor kom ryssarna till undsättning mot ett aggressiv Georgien som de facto avfyrade det första skottet.

Georgien med fullt stöd av USA som har ekonomiska och strategiska intressen i regionen kalkylerade med att ryssarna skulle protestera men inte med full miltär kraft försvara sina intressen i sitt närområde, och därmed även styrka opinionen i väst mot ett inträde av Georgien i Nato eller införlivande i den Europeiska Unionen. En så osäker partner önskar ingen. Georgien och USA räknade fel. Georgien startade ett krig och ryssarna golvade dom hänsynslöst för att visa världen att; "inte hos oss!"  Väst med Nato har ju utökat hela vägen till Polen, Ungern, och med Ukraina samt Georgien i agendan. Fullt förståeligt att Ryssland visar taggarna någon gång. Dessutom genom att komma ett folk till undsättning som inte önskar Georgisk tillhörighet men lutar klart mott Ryssland eller än bättre, ett autonomt självstyre.

Avslutningsvis; Jag skulle gärna se vad som hände om Kuba med Raul Castro och Ryssland som andligt stöd annekterade den Dominikanska Republiken genom ett militärt tillslag. Jag är säker på att USA skulle försvara sitt närområde och "befria" Republiken, dock utan västs fördömande. Jag skulle även gärna se reaktionen på ett Ryssland som startat krig i Irak på lögnaktig basis eller all annan skit väst hela tiden försvarar.

Correct me if im wrong!

Yapp yapp...... så kan det endast beskrivas.

Efter en ihärdig, roligt, givande och intensiv arbetsvecka och en svängom på lyckade nollåtta festen på Stureplan natten till lördag, blev det igår cruisingen på Sveavägen och efterföljande salsadans på La Habana. Raggarna var lika galna, ouppfostrade och ociviliserade som vanligt, dock ack så underhållande. Det förefaller mig numera som märkligt att just de där halvalkoholiserade feta och galna besten faktiskt är mycket roligare än de där profileringsneurotiska typerna på Berns förra helgen. Ja, det gäller ju bara "att vara sig själv en stund" Roligt om än vulgärt i ovannämnda fall. Prussiluskan göra sig icke besvär och Sverige ter sig allt roligare ju mera åren lider. Det är riktigt skönt att se landet ta sig ur den kollektiva duktighetsyran som har rådd här i modern tid. Roligt var även det mycket spontana svängomenet på La Habana´s dansgolv och salsa, kanske blir min nya grej i maskopi med housen. "Go Latino" skall bli mitt motto. Mångfacetterat är ju faktiskt Stockholm, även om det finns ytterligare lite väg att vandra, och man kanske skall utropa; "Go Nollåtta!"

Avslutningsvis kan jag idag inte annat än omfamna min existens med tanke på kriget i Georgien och allt elände i världen. Som jag skrev förra året så bör vi verkligen njuta den fantastiska tillvaron vi bjuds på i denna fantastiska del av världen.

.....och postum; idag blir det rib-båt med vårt amerikanska besök........ dunk dunk dunk... cardioalert......

Oj...... receptorn segar efter en lång natt och span på Berns. Ja, Hyacint och jag var och spanade på Pridefolkets kostymering och glada upptåg i lördagsnatten. Härligt med lite circus såhär mitt på sommaren, men jag fattar fortfarande inte varför det blir sådär Amisch när man är gay. Homofolket hat fryst tiden till evigt åttiotal. På det stora dansgolvet uppe under de pampiga kristallkronorna gick publiken nuts på dansgolvet samtidigt som det infanns sig en massextas  i glitter, paljetter och bara överkroppar till ABBA, Madonna (Holidaymadonna!) och annat sånt där åttiotalspop jag trodde jag hade glömt och befriades från senast 1989. På dansgolvet en trappa ner pumpade den moderna electrohousen och fick mina dancinshoes att kittla i sorglig ensamhet. Tre personer Hyacint och jag. Fest är kul onekligen, och queeren kan festa.... dock på popamisch vis. Glitter, paljetter, sex, lite retroglamour och glada skratt. Det skall bli kul att se hur de gör 2020. Blir det fortfarande ABBA och åttiotalssörja då? Jag tror det.

Hela upptåget retar inte upp en Figaro, men företeelsen att frysa tiden förundrar mig verkligen. Vad är grejen? Varför blev det just åttiotalet? och varför ABBA? Upplys mig någon!

Det fattas bara! Jag fnyser åt tanken att jag befann mig i ett tillstånd av andlig rufs! Usch. Nu är jag inte bara åter i Sverige, i vardagen och på arbetet, nä nu är jag även avprogrammerad från mediterranska nycker och divalater. Jag sitter tom. såhär på lördagskvällens början efter avslutat gymtimme med ett tyskt Rieslingsekt i glaset och väntar på en smal och nyttig (men kulinarisk extatisk) middag som stärker mig inför ytterligare pliktuppfyllande arbetsdagar, så kollektivet kan fortbestå och jag få näring för fortskridande produktivitet och effektivitet. (My god, jag skrämmer mig själv... urg, vad hemsk det lät!)

Så det så!

Ja så var det med lata dagar, vilda nätter och semester, men vad skönt ändå, att vara tillbaka i rutinerna. En sak som känns bra med att bli äldre är att kunna stå för den nörden man är. Att uppskatta rutiner och ordning är nog det mest oglamorösa jag kan föreställa mig, men skit i det, jag gillar det och skulle få minst damp om jag inte hade struktur. Ja, så vill man ju även ha lite kaos emellanåt....och då menar jag emellanåt.

Jag måste tillägga att jag ikväll även skall ägna mig åt vindrickande, cigarrpuffande och min nya hobby som består i att helgsnusa på natten, kanske på någon dekadent krog. En hemsk kollega lärde mig snusets hemlighet, och vad jag uppskattar det med en lite prilla under läppen lördag natt. Nu har det gått för långt, men jag kan inte hjälpa Svennes intåg.

Trevlig helg...............