En figaros bekännelser.

Sista dagen i maj månad. Damn, vad tiden flyger. Idag är det dessutom lördag IGEN. Ett glas Champagne står framför mig på skivbordet, Dlugosch i lurarna och bloggtexten på skärmen. Det blir moule med ett mustigt surdegsbröd och ett Riesling som jag tog med hem från Hamburg för två veckor sedan. MUMS! Sedan kanske Hyacint och jag går ut på en drink , om jag lyckas övertyga henne om fördelarna med frisk luft en sen lördag. Frisk luft och intoxikerande dryck kan nämligen behövas mellan varven av mat och cigarrök.

Som ni ser. Helgen är här och bekymren får andra leva med.

Konferensen kring problematiken om Irak och flyktingsituationen därav, skapade i veckan en del irritation för Stockholmarna. Politiker och makthavare från hela världen korkade igen stadens gator när de färdades genom det till stora delar avspärrade Stockholm. Avspärrat så  maktens personer kunde komma fram. Fram till sina hotellsängar i stan eller fram till sina måltider på stans restauranger. Vanligt folk fick vika, ur vägen här kommer Condoleeza! Ur vägen för en mörk tant  med stelt hår och ful nuna som dessutom skulle ha suttit inför en tribunal i Haag, för sina kriminella dåd, om hon inte representerade världens mäktigaste stat.

Det slog mig som en blix från ovan. Varför i helvete skall jag hoppa undan, ändra mina rutiner, vänta i kö bara för att makten skall fram? Jag har ju lika mycket rätt till vägen som Condoleeza.......eller nä......jag har ännu mera rätt att färdas på den, då ju jag har betalat för den via min skattsedel. Det ter sig fullständigt otidsenligt att vi, de små medborgarna, skall hoppa ur vägen för kungarna när de kommer farandes i sina korteger.

Modern tid? Vi anställer politiska representanter som vi har röstat fram, och sedan skall de sopa undan oss når de kommer farandes. Eh man fattar noll.....

Nästa gång våra politiska representanter som vi ju betalar för deras insats möts, så får de nog hålla sig ute i konferensanläggningen. Sedan kan man hoppas på att krigsförbrytare konfronteras med sina brott, istället för att komma till ords för att berömma små länder som tagit hand om en del av spillrorna efter respektive dåd.

I övrigt finns det ju inget att gnälla om. Skumpan kom med budet i veckan. Hela elva buteljer ligger i hemmet i väntan på konsumtion. Solen skiner, värmen är här och Condoleeza har åkt hem!

Ett regimente här, en bataljon där, flyg, båt och allt annat krafs..... det läggs ner och ändras. Vissa kallar det utveckling, vissa en katastrof, jag kallar det ett steg i rätt riktning. Så finns det de som snyftar och gnäller över "försvarets" nerbantning. "Vi står försvarslösa det är förskräckligt"

Nä, det är det inte! Försvarslöst har Sverige varit sedan modern historias begynnelse. Trodde eller tror någon verkligen på riktigt att vi ens med dubbla antalet bataljoner kan hålla stånd mot ryssen mera än högst två timmar? Finland, Danmark eller Norge i all ära, men jag tror inte de har ett större intresse av en invasion i Sverige, så då återstår nog bara ryssen. Det ser inte heller riktigt ut som om att ryssen skulle ha någon större glädje av en sådan invasion, när det är effektivare att vagga in hela EU i ett energiberoende genom Gazprom. Nä.... de där röda djävlarna hart blivit klokare och unset mera avancerade än att spilla tid på massiva konventionella invasioner av grannländer utom räckvidd och utan politiskt samhistoria. Kommer de röda massorna ändå inväljandes över oss blir det säkert mera fest, mera vodka och fritt att röka på krogen igen, inom två timmar det tar att forcera de svenska bollverken i stål och granit. Även med dubbelt så starkt stöd ifrån tappra soldater med hårnät, dubbla uppsättningen Gripen och Kronancyklar blir det nog nästan lite för svårt att försvara den svenska modellen och cykelhjälmens påbud. Det är ju rent av patetiskt, vilka bakåtsträvare och dårar som grinar om en utveckling som går mot ett mera realistiskt tänkande. Bort med all gammalmodig militär ballast som kostar pengar. Samtidigt kan vi passa på att helt skrota klusterbomber och annat skit.

Nu förhåller det sig inte som så att jag helt ratar en insatsstyrka av militär status. Den behövs mot eventuella hot inifrån, att skydda demokratin internt och för att samordna internationella insatser i fredsbevarande syfte. Jag kan även se vitsen i ett samordnat försvar på EU nivå, men för en lilliputstat som Sverige med en enorm yta, är det bara dumt att försöka ens. Att stirra sig blind på ett försvar mot yttre konventionella hot som endå alltid förblir för svagt är tidsspillo och misshushållning med statens ekonomiska resurser.

...... och kommer Ryssen blir det säkert ett ganska bra party. Vibbarna från Moskva verkar rätt coola nuförtiden.

2004 kostade ett fat olja 50 US Dollar. 2008; 130 US Dollar. En dollar motsvarade  då 10 kronor, idag 6 kronor. Det betyder att oljan har stigit med 280 Sek per fat, på fyra år. Högt räknat har oljan stigit med 30% på fyra år. Inflationen i samhället motsvarade under dessa fyra ungefär (jag skrev "ungefär"!!) 16%

Ok , oljepriset har stigit mycket, men ställer man samtliga parametrar i relation är ökningen subjekt för propagandasyften. Pasta har relativt sett stigit mera än oljan. Handväskans prisutveckling vill jag här inte ens ta upp. Gucci baby!
Ställer man även upp produktionskapaciteten i kvantitet per fat emot energiförbrukningen av denne, har oljan inte stigit ett enda öre....... Enkel frisörskamatte!

Är jag i alla fall blond eller kan någon inte räkna?

Intressant i sammanhanget är det jag  läste om den gode herr Branson från Virgin som lyckades testflyga ett flygplan med bränsle utvunnit ur kokosnötter. Flygningen ägde rum på hög höjd med hög hastighet i ett modern flygplan. Omständigheterna var alltså realistiska. Inom ett par år skall bränslet användas i kommersiell trafik. Jag hoppas att alla domedagsprofeter snarast sätter i halsen och börjar omfamna livet och människans innovationskraft.

I morgon kommer det vara bättre än idag och idag som då blir förr, var inget bättre.

LH-Cityline.

East, Halston Gucci Fiorucci!

Cityspan och Reeperbahn med våldsam klan.

Eastdinner, dockhus och pump the Neid.

Neon på Freiheit av tvivelaktig karaktär.

Heaven! eller var det Avundsklubben som dunkade i takt med korpus jetfueled on Red Bull.

Gryning.Ringklockskropp, sömn?

Morgon, frukost, Cityline och slutligen system shutdown.

Dammit, vad var det som hände!? Kul är inte ordet, Jag vill tillbaka, NU! även om Keith Richards bara är förnamnet på fysikens tillstånd efter twentyfourhoursinhamburg.

Kallt så man tror att hösten har återvänt. Nåja , det är väl priset för att leva i the remote regions of the Norden. Kallt så in i Norden helt enkelt.

Nåja, denna torsdag bryr jag mig inte särdeles över faktumet att det är kallt då livet i övrigt är fullt av aktiviteter och saker att lägga sin energi på. Året som vi endast har sett fyra och en halv månader av, har varit särdeles aktivt för min del. Fortsätter det så här blir receptorn nog full och annat måste ut får att lämna plats. Kul! Jag älskar dessa intensiva perioder när mycket händer och livet ligger i vänsterfilen.  Året har varit kantat av mycket arbete, roligt sådant och naturligtvis med massor av konfetti. En sak jag med stigande ålder konstaterar om och om igen är att den eskalerande åldern inte hjälper! Man blir ju för hel... aldrig normal, och tack och lov för det. Som ju de flesta av er vet så avskyr jag de där OttoNormalkonsumenterna och vill absolut inte begravas med texten; "han dog förnuftig och duktig" på min gravsten..... På lördag åker Bear och Figaro till Hamburg för ett dygns hiskelig houseracesande. Hårresande!
Soulwax och Boris Dlugosch på Neidklub. Jag undrade varför vi egentligen bokat hotell, det blir väl bara att göra en sån där "Keith Richards"  sådär; JD och Rocktillyadrop helt enkelt. Kul! Förövrigt är respektive min nya guru.

På måndag rapporteras det på detta forum, om jag inte blir kardiologernas nya studieobjekt på kuppen.

.... känner jag mig tvingad att förse mina argument med mera dignitet och tyngd. Jag rekommenderar därför nedanstående länkar.

http://www.youtube.com/watch?v=xBcJZ3-cJKc

http://www.youtube.com/watch?v=jvnjN1dIv9A&feature=related

Den elfte maj, kvart över elva. Gassande solsken! Det är till och med söndag. Baconet puttrar till BLT sandwichen på JJ brödet som skall avnjutas på djurgården medan kroppen cancergrillas. En butelj bianco är dessutom på kyl, som kommer att lämna en behaglig avdomning på picknictäcket efter intagen måltid. DN/SVD och annat i korgen, cykeln redo....... Nu återstår bara duschen. Damn! Vilka mängder av millioner av milliarder av vuxenpoäng, men skönt  ändå.

Problem? stress? eller annat som alla yrar om?

Arbetade inte så värst mycket idag. Små åtta timmar (så präktigt!). Hemma och kollar mailen. Kände för att köra en liten kommentar på bloggen. Meningslöst inlägg som bara berövar mig tid ur mitt korta liv, skall äta lite sill faktiskt och sedan är det ut i Hagan och en kaffe på Non Solo....... Livet leker, sommaren är här. Dock en svensk sval variant som det i och för sig inte är något fel på, när man väl hjärntvättats och indoktrinerats att tycka om den.

Sa någon "grönt"

Nu måste jag ändå försöka. Försöka att förklara den där tvåminuters ångestattack som inte vill ge sig, jag fick efter min Bergmanske upplevelse i KBH.

Alltså, så här var det........

Onsdag morgon, Valborgsonsdagen, fyrtiotreårsdagen på förmiddagen denna onsdag, traskade jag ner för Vesterbrogade i spänning med blicken riktad mot STUHR Intercoiffure, där jag i tidernas morgon erhöll min andra arbetsplats efter endast tre år i branschen. Tjugotvå år på nacken, nybakad Figaro och direkt importerad från Hamburg anlände jag tillsammans med gamle Elmer (han var hela femtiotresisådär) i hans lilla BMW till, en av hans då elva salonger, min nya arbetsplats för konfrontation med mina nya kollegor efter det framgångsrikt avslutade provjobbet och följande förhör av måstaren själv, den vita BMW´ns förare.  Jag mottogs vänligt och nyfiket av Knud den lastgamla, skitroliga, underbara, trettiosexåriga butikschefen och resten av de tio nya kollegorna i filialen.

Jo, nu var jag alltså tjugoett år senare på väg till samma ställe för att se om det finns kvar eller om något spår av det hela finns..... Jo, det har nästan gått lika lång tid mellan mitt första möte med stället som jag var gammal då. Capice?! Ytterligare en livstid har förflutit..... hiskeligt! Hela barndomen från födsel till ungdom, hela skoltiden, hela uppväxten, skola i USA, Tyskland och you name it, hela utbildningstiden... ja! allt det ryms i de tjugotvå år jag hadde levt  då och nu har jag levt ytterligare tjugoett år utan all det där i bagaget, i speedtempo.... tjugoett år i femårsversion... wow........

Vid entré i lokalen som var kvar som för tjugoett år sedan, mötte jag Knuds överraskade och glada blick, ett par ord växlades och han utbrast; "Du Richard, Elmer er deroppe" ......... han den där gamle Elmer höll just på med ett provjobb och en efterföljande Interview av det nya unga offret. Ett scenario jag själv upplevde då back in the stoneages. Elmer sjuttionågot år gammal, med HELT (jag betonar helt!) identiskt utseende hoppade fram ur kulisserna och sedan stod vi där, vi tre tjugoett år senare, på samma ställe, i samma miljö med samma surr av blåsande fönar och febrilt arbetande stylister.

Tjugo år raderades på några nanosekunder när sedan konsten som hängt på samma ställe på väggen, Elmer och Knud kastade sig ner över mig, tog ett grepp om min strupe, satte en tagg i mina inre organ och ströp tillförselns av blod och energi till min hjärna, mina samtliga organ och hela min existens. Den onsdagsmorgonen dog jag. Om högst femtio år ungefär. Altså om en kvart då, om ekvationen om eskalationen av tiden stämmer.

Bergmans "Smultronstället" förstår jag nu helt och hållit på mitt eget sätt. Varje detalj, varje filmram, varje mening......

 Skitläskigt!

...... Ja, min Bermanska Smultronställeupplevelse ville jag skildra, men får inte ord på min tanke, då for tanken iväg till ett annat tema;

Köpenhamn, Danmarks huvudstad, Skandinaviens pärla, Nordens attraktion.

Köpenhamn..... ja! där går det att vara, äta, mysa shoppa och festa loss. Lilla la famiglia samt Figaro gästade just "Dronningens by" Levde la vita, njöt av arkitekturen, maten, ölen, snapsen, Perchs thehandel, smörrebröd på Perlen på Tivoli denne underbara klassiska gröna oas mitt i stan, Cafe Victor´s surr, natten, yran, shoppingen, olivsledar och det aristokratiska i luften kring Österbro. Säga vad man vill, men Österbro osar överklass och sann aristokrati som länge sopats bort i jämställdhetens real existerande socialistiska mönsterstat, granne med pölseland. Det klassiska Köpenhamn som Svenne Banan i sin blindhet älskar det och som jag uppskattar det ett dygn. Ett dygn!  Sedan kryper sanningen ifatt, fasaden krackelerar och danskdjävelns sanna ansikte visar sitt fula förvrängda provinsielle ansikte.

En onsdag kväll i Pölsehuvudstaden och man undrar om hela befolkningen sitter hemma och trycker fram för sina TV apparater som de säkert gjorde vår aktuella onsdagskväll. Efter endast några timmer denna vardagskväll kom minnet mig ifatt från mina tre år som resident i staden. Jo, jamen så här var det ju.... och är det fortfarande. Inte en själ på stan som i övrigt ter sig som åderlåten på glatt utefolk och andra sociala typer som vill omgås och någon som gillar hålligång på onsdagar. Ångesten kröp innan för mitt skin när den äkta Köpenhamnskänslan infann sig som jag sedan arton år gjort mig av med. Denna provinsiella småstadskänsla behöver jag inte flera gånger. Minnen som "Nämen tänk på konsumenterna på landsorten, Figaro... innan du stylar bilden för mycket" Minnen av det provinsiella överlägsenhetskomplex i synen på Sverige, Norge, Finland, Tyskland och allt som inte möjligen är amerikanskt eller kanske franskt. Jag hatade det inskränkta, smårandiga och gråa jantefixerade som Köpenhamn står och stod för när jag bodde där. Den känslan som sedan bleknade och nu vaknade till liv i min minnesbank. Vad sägs om det helt rumsrena politiska partiet med Folketingsmandat DANSK FOLKEPARTI som har ett nytt slogan under deras namn, som även våra Moderater. Folkepartiets slogan är dock av annan natur och lyder; "Gi os Danmark tilbage" Sambandet jag uppmärksammade det i var en helsidensreklam i Berlinske Tidende, DK´s ekvivalens till SVD, mot slöja i Folketinget. Jag tycker nog att de kan få sitt löjliga lilla samhälle  "tillbaka" som ju knappast ens är ett riktigt land utan riktig storstad. Ingen skärgård, sliten innestad, tomma lokaler mitt på Östergade, samma utbud som för tjugo år sedan, noll kosmopolism, noll elegans, jantefeber värre än i Småland, batongförsedda poliser som röjer ungdomshus med ikonstatus, Kristiania, alternativ livstil och dessutom ett öppet krig mot allt som inte är danskt.

Tack och lov bor jag i Stockholm som inte riktigt är Berlin, men så otroligt tolerant, vital, dynamisk, snyggt, elegant, energiladdat och internationellt jämfört med danskbyn. Jag fattar inte varför Svenne är så kär i Köpenhamn!? Kan någon förklara....... Ja ja.... Smörebröden, Tivoli, och nya operahuset är en poäng , jag vet! Och så vet de ju kamuflera sig bakom den där påklistrade "gemytligheten" som idag endast existerar i marknadsföringen av  det moderna Danmark.

Ännu ett kort inlägg. Ak ak , man hinner ju inte, och det är ju i och för sig trevligt.

Solens strålar smeker det ljushungrande folket i norr, så även mig. Promenerade hem i natt vid 02.00 efter en mycket trevlig måltid och lite housig hoppande i den milda svenska vårnatten. Damn! Var det var ljuvligt, faktiskt nattens klimax. Hela den extensiva måltiden i asiatisk anda och tribal jumpning i källaran på Grev Ture kunde inte slå de där 15 minuter det tog att trava hem. Skall nog sätta mig med Hyacint på något trevligt ställe på djurgården idag, för att sippra på lite bianco och dåsa i den än så späd gröna kulissen.

Jag njuter. Jag lever.

Sedan skall jag skriva ett inlägg om en grotesk jobbig upplevelse i Dronningen by som fick mig att utveckla en temporär tvåminuts ångest endast känd från Bergmans "Smultronstället"

Förberedelser, trettio modeller, backstage, in front, party, bakis, jobba, yra, SAS, Dronningens by, smörrebröd och födelsedagsparty, Tivoli, snurrivippen, hem , arbeta, ut, party...... En intensiv vecka.

Att bloggen återkommer råder det ingen tvivel om, men figaro har nåt sin kapacitet för denna vecka. Receptorn brinner........