En figaros bekännelser.

Jag läser för närvarande ”Gomorra” den mycket omskrivna boken om Camorran i Neapel. Även om jag har läst en hel del fakta om Neapelmaffian tidigare, är detta verkligen desillusionerande. Mitt älskade italienska semesterland våldtagit av giriga svin som gör allt för att strypa frihet och demokrati. Nästa gång jag hör någon retarderad kommentar som romantiserar företeelsen ”Italiensk Maffia” blir det verbala kvivar. Heders till Roberto Saviano! Det kanske inte betyder så mycket att stödja honom på en liten blek blogg, men om alla skulle göra det , skulle han få den äran honom tillstår!

Swooossshhhhhhhhh.......... över till något trevligt!..............

Packad och klart. Here we come! Eller skall vi säga ”Hier kommen Wir”

Denna gång går färden initialt till Berlin, med familjen i ett fast grepp för arbete men dock mest nöje. Vänta dig inga inlägg i kommande veckan, Figaro skall checka lite coola avantgardistiska arthappenings, besöka ett par trevliga gastronomiska tempel och några dubiösa nattklubbar mellan ölen, som därmed dock inte är mellanöl i den bemärkelsen. Som om det inte räckte hinner Hyacint med co. även med Bavariskt levande och studier i ordning denne lokala regionshuvudstad som kombinerar det bästa av mediteransk och germansk livstil. München!
Go Germany! utbrister vi säkert när färden avslutas i Hamburg om en vecka och rapport skall här på bloggen lämnas.

Tur att de där Ryanjävlar finns!

Natten tog oss till ett skumt ställe, skumt nära Stureplan. Skumt okänd och skumt…ja … låt mig säga det med en urvattnat floskel jag annars inte tycker om att använda; ”skumt osvenskt”
Riktigt roligt, mångkulturellt, en positiv vibe och bouncing booties. Bara tur att ingen kände igen mig för vilken svidande imageförlust att vistas i en sådan miljö. Jag som är gammal house-enthusiast kan inte synas shakandes till west coast - east coast - booty bounce. Såg oss gjorde dock många. Det syntes väl att Hyacint och jag i avsaknad av en hip fro och glittriga hotpants hade hamnat på sidan om det som förväntas, dock mottogs det synnerligen väl. Breda smil och trevlig småkonversation i toakön bekräftade det.

Att för en gångs skull lämna de andra totalt profileringsneurotiska miljöerna runt Stureplan men inte Stureplan och bevittna riktig klubbkultur mitt på just Stureplan, var riktigt upplyftande…… eller var det LA?

Riktig bra Europeisk film. Vad jag har längtat efter att sitta i biomörkret utan att irriteras över ständigt återkommande floskler och klyschor. Två timmar och fyrtio minuters gastkramande ”underhållning” om man nu kan kalla det så. Berörande bildning med enorm underhållningsfaktor, dessutom förpackad i ett snyggt foto. Det kan te sig aningen vulgärt och dekadent att underhålla sig med temat Baader-Meinhof, men underhållande var det i alla avseenden, dessutom för mig även lärorikt. I filmens början blev jag så tagen av terroristromantiken att jag nästan planerade en egen modern cell här mitt i Stockholm. ”Ficken und schiessen, dass gehört zusammen” To hell med etablismanget och alla stela stofiler. Coolt dessutom med skägg, skinnjackor och Converse.... En romantisk dröm som utvecklar sig till en mardröm med elände, död, blod och helt meningslöst lidande. Andreas Baader och kompani bidrog till utvecklingen med två saker; Ett Tyskland som blev lite mindre demokratisk med övervakning och utökad polisvälde och med insikten i hur meningslöst det är att mörda sig till gehör. Vilka nollor de var de där typerna, att inte kunna påverka utan våld. En total konkursförklaring av det egna intellektet. Våld är som vi ju alla vet alltid meningslöst, om det är på gatan i Stockholm, i Frankfurt eller i Irak.

Hyllad vara Sophie Scholl och den vita rosen!

Efter detta utlägg som inlägg skall jag nu njuta av tre av Hyacint´s magnifika gastronomiska skapelser. Sedan blir det kanske en svängom i natten…. Kanske?

Jag måste kommentera kommentaren till inlägget nedan Att "yngras”

Att livet ”leker som bäst” när man är ung som kommentaren lyder på mitt förra inlägg, stämmer så otroligt dårligt…. inte, icke, nix, nej, aldrig in på mig! Mitt liv är mycket roligare och mera givande på alla sätt idag som medelålders tokfarbror utan alla hangups, hämningar och dumma konventioner gentemot livet, och det vore rena skräcken att ”yngras” eller att vara ung hela livet, förutom just för det fysiska i form av en stramare skinka och platt mage som JAG tycker är snyggt. Men så det finns ju gym och botox. Mitt liv har aldrig lekt så bra och jag har aldrig själv varit så hämningslös i mitt hedonistiska levande sedan den där magiska säkerheten infann sig. Stackars vilsna sate som skrev kommentaren nedan, jag tycker synd om dig om du inte är en ung person som aldrig varit medelålders/gammal och inte vet hur bäst det är. Om dudessutom  är en medelålders, bör du rycka upp dig, leva, dansa och älska, för slutet är närmare och det mesta (allt) roligare en för tjugio år sedan. Erfarenhet ger dessutom skicklighet. Jag om någon har blivit mycket skickligare på att ha kul och att njuta livet, då jag är medveten om vad som är roligt för mig. Inget, var bättre förr!

Det får mig minnas förra årets inlägg om SAS och deras situation där jag fick en kommentar om att det minsann gick tokbra för just SAS, som sedan helt enligt mina analyser kraschade. Kan det vara samma kommentator som i båda fallen saknar omdöme?

Nåväl, skit samma. Det är fredag och jag gör mig åter redo för biomörkret. Denna vecka blir det Baader Meinhof komplexet. Man kan ju även här knyta an mot temat ungdom. De dåd Baader Meinhof gruppen utsatte människor för i sjuttiotalets Tyskland, var dåd kanaliserade ur ungdomlig frustration. Synd att de inte ägnade sig åt musik. Vilka balla toner deras vrede hade skurit i vinylen och the Sex Pistols hade haft sällskap i skivhyllan hela sjuttiotalet. (Jag skrev sjuttiotalet! Jag lyssnar idag inte på sentimentalt gammalt skit.) I morgon blir det hela baletten igen som ni säkert redan räknat ut...........

Måste jag säga det igen? Carpe f… diem!

Till alla som tycker det är jobbigt att åldras.

Hur vore det att ”yngras” Att varje dag bli lite yngre, fysikt lite stramare, lite slätare, kanske fräschare även om det är en smaksak vad som är ”fräscht” Att få mera hår, mindre grått, mindre mage, slimmare figur och upphäva tyngdlagen lite. Underbart.

Att ”yngras” är även att varje dag bli lite mera oerfaren, lite dummare, lite osäkrare och att få lite mindre respekt från omvärlden. Att varje minut bli lite mera enfaldig, fåfacetterad och opåläst och fram för allt osäkrare i vem man är och vad man vill………

Jag tar nog det där med att åldras om jag bara slipper att sitta med mitt slappa rynkiga åldershull, med en fakad, fånig och allvarlig vuxenmin gloendes mot en TV varje kväll, efter att ha uppfylld dagens plikter så alla ser och vet att man är duktig.

Här sitter man nu framför den här burken igen en lördag och chillar med fördrink innan maten. Vodka-Red Bul …. Woooooeeeeee….. hysteriskt gott men ganska vulgärt. Man kan ju undra vad som har tagit åt mig, jag en sådan där finvinskille med sånnt…. Oj oj …. Och än värre, i lurarna har jag tro det eller inte en mix bestående av Techno! Jag tror det knappast själv, men det har hänt mycket sedan den houseförgreningen introducerades. Då hade jag en allvarlig aversion mot techno´n, men nu …. Ja jag finner inga ord. Lyssna själva: HÄR (del ett… pjuuuuu) På danska; ”det rykker sgu´ ”

Nämnas måste gårdagen biobesök. Woody Alles nya film; ”Christina Barcelona” eller vad den nu heter, blev subjekt för familjens utflykt till biografen Grand på Sveavägen. Jag brukar inte skriva om mina biobesök, men nu känns det som ett adekvat tillfälle. Jag som älskar Woody Allen, verkligen njuter hans idiotiska, neurotiska filmer kan bara tänka på gårdagens upplevelse med ett litet smörigt smil. Filmen som av SVD´s kulturskribent igår beskrivits som en av hans bästa var verkligen underhållande och varje minut med stor mysfaktor. Att beskriva filmen som en av hans bästa är ändå att överdriva utom proportion och inte fatta någonting om film. Jag vill snarare beskriva den som en av Allens filmer som flirtar in sig hos publiken med lättfångade, klyschiga, cheesiga och kitchiga effekter. Helt enkelt en skön, underhållande och lättsam film som dryper av populistiska violintoner. Roligt att den går hem i Sverige, då jämställdheten tycks satt helt ur spel. Men äsch…. Kul och skön var den och så lite småmysig. Jag är dock lite trött på amerikansk populärunderhållning, längtar efter ”riktig” film och ser fram emot Baader Meinhof skildringen som snart går upp på biograferna.

Kultur? Vodka-Redbull, Techno och amerikansk filmsmörja...... nänu?........... skrämmande!

Då det är lördagkväll avslutar jag med uppmaningen att gå ut och dansa och carpe fucking diem! (usch!! vilket vokabulär alltså!!)

Jag vill påpeka att nedanstående inte har något med ”finanskrisen att göra. Det handlar om Volvo´s kris som har uppstått genom att inte tillverka en konkurrenskraftig produkt.

Volvo har ju varslat ett par tusen människor. Tråkigt, synd, hemskt, svårt att finna ord för de enskild drabbades situation. Synd att efterfrågan på just deras bilar inte finns och därför de som bygger bilarna inte har något att bygga. Jag sympatiserar verkligen med de som förlorar jobbet och man kan bara hoppas att de genom förlusten av arbetet hittar ett ännu bättre. Ofta kommer de positivaste nya aspekterna i livet ur en tvångsmässig utveckling. I vissa fall kan ”tvångsutveckling” vara nödvändigt, men det är ett helt annan tema än det jag ville belysa.
På torsdagskvällen hade SVT´s nyheter ett inslag med Volvoarbetare som varslats och därför blev omfrågade kring situationen. Arbetarna var naturligtvis ledsna för att förlora arbetet, men passade på att i samma andedrag kritisera ledningens ”plan” för att följa upp uppsägningen och därmed slussa ut arbetaren i ett annat arbete med inkomst. Stora stygga typer som inte kan erbjuda dessa ett arbete då ingen vill köpa Volvo… mja eller inte tillräckligt många vill köpa produkten då de inte har råd eller vad det nu är.
Men vad tänker ”folk” ? Om mina kunder inte längre har råd med mina tjänster eller överger mig av en annan anledning, skall jag då ringa upp dessa och fråga vad de har för ”plan” för att säkra min inkomst eller mitt framtida arbete? ”hur har du tänkt dig lösa min situation nu kära exkund” Absurd eller hur? Jag får helt enkelt vara kreativ, hitta på något som efterfrågas…… Ingen hjälper mig, eller serverar en ny inkomst om mina kunder lämnar mig. Min existens är även den, en daglig kamp för att leverera och prestera. Man måste göra det bästa av det och ta ansvar för sig själv, då ingen annan ”egentligen” har det ansvaret. Man är sin egen fristående individ som bör klara sig själv i relation till sin individuella förmåga. Kan ”folk” i detta land, som faktiskt har förmågan, någonsin lära att stå på egna ben, reda ut sina egna liv och vara tacksamma för att de som har kvar arbetet genom deras skatter finansierar den temporära arbetsplatsförlusten med adekvat ekonomisk stöd medan ett nytt arbete sökes? Måste någon farbror även servera ett nytt arbete? Höjden av dekadens.

Skärp er för helvete, sluta lipa, kavla upp skortarmarna och var lite kreativa! Min fulla hjälp i relation till min förmåga och mitt fulla andliga stöd har ni DÅ, hela vägen till ett nytt arbete.

OK, vad nu da? Jag satt just en lite stund för mig själv och såg över mina senaste inlägg och blev nästan illamående över all ”vaaaaackeeeer höst” och sådant sentimentalt skit jag endast tycks förmå skriva. Var tog surgubben vägen? Nu måste det göras något åt det här och därför har jag idag sammanställd en mesthatadlista. …. oj, jag gillar inte att hata, men nåväl….. en man måste göra vad han måste…..

* Utan tvekan mest hatad är wannabee-viktiga, seriösa, avundsjuka, se-mig-jag-är-rik-och-lyckad-och-präktig med mera cash än dash svennebanan-typer som rullar omkring ”von oben” i tråkiga Volvobilar iklädd BOSS-fuskkvalitets-tråkmåns-outfits med profileringsneurosen i stor text i pannan. Tråkiga TV-tittande, moraltanter/gubbar som tävlar i duktighet och helt glömmer bort att livet handlar om att leva, dansa, älska och att dö med mest upplevelser i receptorn och inte mest duktighetspoäng i präktighetsboken.
* En klar tvåa delar jag stolt ut till samhällets representanter i form av tjänstemän och politiker som tror att de har minsta lilla rätt att fritt råda över min existens och mina värderingar. Inom ramen för ett agerande som inte påverkar andra, gör jag helt vad jag vill om så det innebär att jag klipper öronen av mig. To hell med maktfullkomliga idioter.
* En trea går till människor som bor i stan en vill ha den som ett arkitekturmuseum, bilfri, höghusfri, helst människofri och fullt med träd och vatten. Träd är läskiga buskliknande saker fulla av ohyra (de är underbara på landet!) och vatten köper jag på flaska. Ren luft och folktomma torg gör mig illamående. Leve Urbaniteten. Mera höghus behöver vi och fram för allt Neon!
* Fyran delar jag ut till bråkstakar, griniga typer och folk som surar och tex. skriver negativa blogginlägg…………. Öh..
* Avslutningsvis delar jag ut femman till bakåtsträvare som jämt minns och aldrig ser framåt. Jag skiter helt i åttiotalets musik och allt det där sentimentala skit som de flesta vuxna fortfarande ägnar sig åt även om det har gått tjugo år. Förbjud Lugna favoriter.

Puuuust……….. nä , det här hatandet är inte min bag riktigt, men nu är det ute. Orden står däruppe och utstrålar negativ karma. Nästa inlägg blir nog smörigt positiv igen.

Carpe fucking diem! (och let there be House!)

Denna bild gjorde jag med min mobeltelefon söndag förmiddag. Det vore på gränsen till omoral att inte publicera den. Bilden är oredigerad och färgerna var precis som de ser ut på bilden, och det på hela Johannes kyrkans kyrkogård.



Efter att nu ha kommit över färgchocken kan jag inte annat än förvånas över årets höst. Vilket otroligt vackert väder, och då menar jag endast visuellt vackert då det är på tok för kallt för min smak, men ändå……. Ögat får sitt.
Ovanstående för mig åter till att inse att ”finanskrisen” tar upp för mycket av människors tid och uppmärksamhet för närvarande. Jag bestämmer därför att inte skriva om den på min eminenta blogg någonsin igen.

To hell med ”finanskrisen” som faktiskt inte ens nått os än.

Kom inte och tro att du är arton år, nyss utsläppt ur krogen vid tvånollnoll där du just fick åldern inne att bli insläppt och sedan urinera mot en port där Hyacint bor. Strypgrepp, ordkaskader, en halsduk av kashmir pappa köpte förorenat med urin och verbala vädjanden. Så ser nämligen balansräkningen ut. Bra jobbat grabbar att efter ert första pubbesök bli spöad av en 44 årig Hyacint i kjol och högklackat. Skrattet ekar fortfarande i hela kvarteret.

Jo, som man ur texten kan tyda var jag med hustru på en rejäl svängom i lördagsnatten. Habanalatino, Debasergemania och Grodanbrattropezurgghh… Anledningen till utgången var egentligen Johann Wolfgang Göthe † 1832. Jo, så är det att denne stora tyska tänkaren blev upphov till Debaser vid Slussen och livrädda artonåringar med tom blåsa. Anrika Göthe institutet hade nämligen igår ”Lära känna Berlin” dagen med kurry-korv och electro-muuzzic. Verkligen kul att de är så moderna och fritänkande som även Göthe var på sin tid och att ta till sig ovanstående, och roligt blev det.
Idag har jag redan handlat, tillagat en ragu och njutit de otroligt vackra färgerna därute i regnrusket. Familjen skall strax avnjuta en trerätters lunch i höststormen.

Skål! och in i fettets förlovade söndagshimmel.

Damn! Vilken vacker dag det var idag. Solen, löven, hösten och glada människor trots all krisbevakning i medierna.

Desinformation del ett.
Jag vill påpeka att vi ej än har någon ekonomisk ”kris” ej heller lågkonjunktur i Sverige, utan en nedgång. Som en god vän informerade mig om idag växer den globala ekonomin i år med fyra procent totalt- -växer- Tillväxt mina kära läsare, det har vi fortfarande även i gamle Svea där renarna håller hus, så njut, lev livet och gå ut och dansa.

Desinformation del två.
Säpo menar att de integritetsskyddande åtgärdarna rörande införlivandet av FRA´s nya befogenheter leder till en försvagning av rikets säkerhet. Nu förhåller det sig ju som så att dessa nya befogenheter för FRA, är just nya. Jag har svårt att se varför rikets säkerhet blir svagare av att man för tillgång till en ny spaningsmetodik om så med ett väl uttänkt skydd för individen. Med de nya befogenheterna utökas övervakningen av kommunikation, dock med ett vettigt lagstadgat och kontrollerat handhavande av dessa. Ärade herrar och damer på Säpo; sluta med vilseledande retorik som till och med vilken damfrisörska som helst genomskådar. Argumenterar och propaganderar man för ett utökande av sina arbetsverktyg bör man vara saklig och inte undergräva sin egen trovärdhet med ointelligent smörja som retorik. Ja, det var så det för FRA-debattan. Länge leve friheten.

Åter igen är det fredag och härmed står åter igen helgen för dörren. Lördagen skall tillbringas med arbete hela dagen och squash med TV-nerden som också sprider desinformation. Hämnden för kvällens förnedring grundas det ingående över, och kära Liemannen; vänta och se, hämnden blir ljuv.
För nu….. ett – noll..... till eder! men var så säker bollen studsar tillbaka när man minst anar. För alla som läser detta och inte förstår, kommer kanske en förklaring någon dag när jag kommit över den initiala chockvågen av ekande skratt.

Trevlig helg…… now dance baby!