En figaros bekännelser.

I lurarna, electro, på skrivbordet grönt te med citrongräs och ingefära, lätt snuvig och alldeles utmattad. Så ser fredagskvällen ut. Efter en åter igen framgångsrik och arbetsam vecka väntar Figaro in helgen som kantas av nöjen och mera arbete. Man kan minst sagt säga att livet flyger fram i ultraspeed. Inte konstigt att bloggen blir lite tunn för tiden.

Skall nu ägna mig åt min nyinköpta litteratur ”Jägarna på Karinhall” Vilken läsning. Riktig dynga om det inte vore för all explicit erotik och det är inte svårt att räkna ut varför boken säljer så bra.

Change, förändring, maktbyte. Kul! Yes they can! Yes they could! Alltså välja en annan än en krigsgalen individ som förhoppningsvis snart sitter i Haag. Men nu får det räcka med den där Obama!

Vet inte världens folk att det finns andra än USA-Amerikanare i världen? USA är en maktfaktor, men jag skulle gärna se hyllningar till andra viktigare personligheter än en president från landet på andra sidan havet. Då jag läser SVD ställer jag mig även frågan varför det de senaste veckorna i tidningen har varit helsidesuppslag efter helsidesuppslag med konstiga på snudd till rasistiska eller låt mig säga stereotypa illustrationer med Barak som ledare för ett basket ”dreamteam”
Inte direkt seriös journalistik och man längtar till rapportering ala´ Frankfurter Allgemeine, där avsaknaden av illustrationer och bilder med tråkig gammalmodig textmassa i vanliga fall framkallar snarkningar. Vart tog Europa vägen? Här behöver vi lyckligtvis inte hylla återuppståelsen av "demokrati" och etik, då "gamla Europa" hela tiden stod pall. Något att som Europe vara stolt över. "YES WE CAN OCH COULD, HELA TIDEN" Låt oss därför av denna anledning se mera hyllningar till våra egna ledare och vårt eget "gamla Europa" i våra egna tidningar.

Låt oss i vilket fall går vidare, kavla upp skjortärmarna, spotta i händerna och njuta livet samtidigt som världen kanske återupptäcker att det finns annat än endast pengar, finansinstitut, krediter och elände att prata om.

Jag för min del gläds för USA och följdeffekterna som anas, men det finns annat att yra om.......

Viva Europa!

Då var man här igen. Lördag kväll och Figaro softar i hemmet.
NEJ! Jag vägrar att lämna fåtöljerna denna vecka, komma vad vill och vem så än knackar på. NEJ! Jag stannar hemma….. nåja…. Det får vi ju se ….. Nej men ärligt….

Denna vecka har jag inte hunnit reta upp mig på något då jag har arbete upp över hela ansiktet och det är jag oerhört tacksam för. Hmmm….. jo det ända som retar mig är att vi ikväll testar ett nytt mousserande vin som helt enkelt smakar balle. Det står fram för mig. Stora icke så eleganta bubler, überfruktigt barnvin…. Blä…. Men så jobbigt, vilka problem! Det blir säkert bättre då Hyacint står vid grytorna och kokar ihop något läckert. Det doftar fisk.

Det var denna lördagens rapportering. Skrivkramp eller slö receptor vem vet, men mera kommer inte ur pennan.

Hyacint stack precis in huvudet mellan kokandet, jag beklagade mig över vinet och får nu ett nytt. Det där barnvinet hette något i stil med Villa Afrika... går säkert att dricka när man är full eller femton. Dont buy!

mmmmmmmm det var bättre, trevlig helg!

Väl en bit in i en mycket arbetsam vecka slås jag av tempot så här i januari. Vilken rysaremånad detta är i både positiv och slitsam bemärkelse. Fullbokade listor, (thank god) fotostyling session i helgen, förberedelser till jubileumsfesten och allmänt aktivitetsladdade timmar månaden ut. Tro inte att jag inte älskar det, men slås bara av intensiteten och konstaterar att det rullar på. Det ser ut att lugna ner sig i mitten av februari och det kan behövas även om jag älskar intensitet.

Inget mera meningslöst jidder att rapportera, idag en helt valig tisdag.

Söndag.

NK, Rea, yra, hysteri. Consumptionmania som även Figaro föll offer för med efterföljd reprimand av självaste Hyacint. Här skall det inte konsumeras, det skall ruvas. Om hon bara visste!

Natten blev naturligtvis subjekt för utgång. Stureplan. Nej, nu får det vara. Jag har nu helt tröttnad på Sturepan förutom bootybounce stället som ju som bekant inte är Stureplan trots att det ligger mitt på Stureplan. Inte en enda fastighetsmäklaresnubbe eller ITkvinna så långt ögat når. Utgången initierades dock på de vanliga Handelshaken som verkligen saknar all glöd och livsglädje i icke intoxikerad tillstånd. Dansbenet förde oss på hemvägen till det där skumma stället som mest liknar LA. och även om jag inte direkt diggar R&B så var det skönt meden positiv och vänlig vibe ala´ suburbia. Även om det var trevligt blir det med säkerhet Söder nästa gång, man måste ju vidga sina inskränkta vyer. Skall man kamma lugg då?... jag kanske skall öva mig i konsten att vara hemma så inte alla skriker ”kris” nu ….. nä förresten…. jag älskar människor, deras närhet och tribal behaviour.

Mellan bloggandet springer Figaro ut och in i köket. Helstekt ekologisk Bife´de chorizo med nyskördad dressad portugisisk småpotatis och sås på aceto från bella Italia skall i kväll föregås av lite lever från en överfet misshandlad fransk fågel och avslutas med närproducerade ostar och fermenterad sydamerikansk druvsaft. Globaliseringen äger rum ända in i småfolks småvåningar i Tukkholma. Jag vet miljön, men ikväll skall det syndas ……. Skall förresten skicka ett mess till Madam Bobo och se om det blir kaffe på Non Solo imorgon ;-)

Over and out för idag.

Helg. Äntligen.

Helg är vanligtvis inte det jag längtar efter då jag älskar min vardag. Vardagen är fylld av sköna moment. Thank god för arbetet och vad et för med sig. Nu ärt det dock helg och att chilla med ett glas vitt fram för datoreländet innan nattens eskapader fyller mig med endorfin…….. Det kanske blir lite bootyshake i natt, vi får se. Min kollega the Bear ringde just och lockade mig med ut i fördärvets lördagsnatt. Lite segt just nu men sen drar partybenet helt säkert i gång…… kan man aldrig bara sova lite…..

”Gomorra” blev fredagskvällens underhållning på alternativbio och vegantemplet Zita. Flatkrog och tygskor samt fyrtiotalistjävlar som tror att de skall få en orden för präktig klasskamp toppad av dålig luftkonditionering. Inget emot ickekommersiell bio, men tjatigt med det där skyltande om politisk korrekthet och påklistrad medvetenhet. Jag hade dessutom sett fram emot den prisbelönta och kritikerrosade filmen ända sedan jag läst boken av Saviani som förtjänar hela världens djupaste bugning. Min favoritstad i Europa, Neapel, avklädd.

Men vilken skit till film.


Politiskt korrekt prisutdelning till en film som saknar storyline, spänning och nerv. Snyggt foto, elände och Neapel från sin pissigaste sida (´säkta lingo´n) För många ser realiteten ut just så som i filmen, men de glömde att visa varför det ser ut som det gör. Cash som lockbete är nyckelordet men inte ett spår av förklaring till varför det italienska samhället har havererad med sina obildade invånare och varför de just innehar den egenskapen. Två och en halv timmes elände, politiskt korrekt malande om fattigdom och utsatthet men ingen spänning eller story som fångar publiken. Mellanmänsklig samhållenhet som verkligen finns där, får världen inte se. Det hade varit bättre med en ”riktig” dokumentär istället för den där gyttjan och långdraget spelande på tårsträngen.
Tyvärr.... eller inte så blir det nog en Oscar i alla fall då världen har tröttnad på parasiter. Världen visar att man stödjer kampen och individens profileringsneuros blönas samtidigt, men inte konsten. Vart skall prioriteten ligga?
Kära profileringsneurotiska cineaster; gör något kontruktivt istället för att bygga image på elände.

Skit samma. I februari blir det en liten fyradagarsutflykt igen, till bella Napoli, som helt säkert retar min nervositets och spänningsnerv som vanligt. Synd att boken och filmen bidrar ännu mera till stadens förfall då effekten är att världen frotterar sig i att visa vem som är duktigast istället för att åka dit och se hur ljuvlig min bella citta är, parallellt med parasiternas härjan. Sopbergen och Camorran finns där, men inte synligt för den besökande, och utan pengar från turismen är staden ännu mera utsatt. Så cut the bull, åk dit, stöd kampen och sluta profilera er i tävlan om politisk korrekthet.

OK, nu slut med farbrorsgnäll. Viva helgen, nattten och 2009!

(jag gillar "komman")

Åter från södra hemisfären till ett lätt snötäcke och -15 grader. Europa är dock hemma, det kommer man aldrig ifrån, hur kallt det än är! Figaro har idag på det präktigaste sättet ätit rätt, varit på gymmet, städat ut garderober och organiserad upp veckan. Borstat av sig det där latinodammet. När det nog! (eller hur DQ!) Av outgrundlig anledning känns det helt OK att åter vara hemma och resan känns i efterhand i det närmaste surrealistisk. Som en bioupplevelse, en film som spelades upp och som nu är över.
Kul var det och jag har igen fått känna latinosens överlägsenhet i konsten att leva och festa och även vila efter livet. Recoletta! Fett bra att vila ut i lugn och ro i ett eget hus av marmor efter livet som skall levas intensivt.

I Europa har vi kommit en bit på vägen till ”civilisation” i form av rättvisa, individens rättighet och ekonomisk fördelningspolitik. Streckkoder, personnummer, automatiska dörrar, kontantlösa bussar, kvadratmeterfördelning, säkerhet, cykelhjälm….. Japp!..... Bra organiserad, effektivt, lönsamt och ….. tråkigt….. men modernt och rent säga vad man vill… Jag kan inte komma ifrån att jag förbaskad nog är Europé in i skelettet ändå. Skuggan springer man ju inte ifrån.

Den största av alla lärdomar när man möter andra kulturer och har möjlighet att jämföra är väl att inse att mortaliteten är konstant för alla, frågan är bara hur man når målet och hur man sedan ”lever” det. Marmorvilla eller trälåda?

Nu skall det spottas i händerna igen och jag tjuvstartar redan imorgon på en röd dag. Effektivt och välorganiserad. Måste ju skaffa nya pengar till nya äventyr och lite nya brilljanter att hänga och visa upp på Hyacint.

Germanen har vaknad!

Nyår i Punta. En explosion med partande latinos. Jag har aldrig sett maken.

Latinamerika kan festa, ingen tvekan om det! Stränder och gator förvandlade till dansgolv kantade med upprymda och festsugna partyproffs. Färgsprakande mat, fyrverkerier och outfits. Nyårsnatten blev beviset på att chicosen lever, trots alla motgånger livet har med sig.
Nyårsdagen, dagen där Europa sover gick festen vidare, jag kom just hem från efterfesten idag den 2. januari. Huvudet snurrar inte bara av alla intryck.

Imponerande är inte ordet. Wow! I mogon går färden hem till gamle Svea.

VIVA 2009!