En figaros bekännelser.

Mätt som sällan. Två kvällar med överdådigt dignande matorgier ackompanjerad av orgier i flytande föda och därtill hörande svimattacker. Svensk julbord, utsvävningar och sång. Ibland blir jag påmind och faktiskt lite överraskad över hur syndiga trygghetsnarkomaner kan vara.

I morgon är det bara att masa sig till gymmet och få ut skiten ur systemet innan nästa omgång inhandlas på institutionen med samma namn.

God jul, eller snart i alla fall!