Man lär sig....
En vecka sedan senaste inlägg, en vecka av lärorika möten.
Det viktigaste jag har lärt mig är vikten av att vara trevlig och sprida glädje till -varje- medmänniska man möter. Jag har alltid förespråkad det även om det är svårt att leva det. Hänsynsfullt agerande och positiv tänkande. En fogel sjöng i mitt öra lördag kväll med vänlighet som budskap även om det kräver uppoffringar. Respekt!
En incident på mitt arbete idag illustrerade tydligt den gågna veckans tema. "Positivitet och trevligt uppträdande" Märkligt att ibland händelser radar upp sig som för mot samma resultat.
Politiska diskussioner med trevliga kompisar dock med avikande åsikter initierade det hela, litteratur som jag fördjupade mig i och "incidenten" idag där jag blev offret för hänsynslöshet, som i och för sig rann av som vatten på en tupp, men framkallade en helt onödig besvärlig situation. Jag skall hädanefter försöka ännu hårdare att möta mina medmänniskor med respekt och värdighet.
En annan sak jag lärde mig var svenskens uppfattning om demokrati. Verkligen en insikt jag fick nu först efter att ha spenderad 19 år här.
I Sverige anser man tydligen och lär man tydligen ut att majoritetsbeslut och därmed införandet av majoritetens diktat är demokrati. Det måste jag verkligen påpeka att jag inte uppfattar som demokrati, men som det det är; diktatur utifrån massans beslut. För mig är demokrati tillgodoseende av individens rätt att råda över sig själv, respekt mot individen och allas suveräna rätt till självbestämmande sålänge inte samhällskroppen och andra individer påverkas direkt negativt. Inte negativt utifrån simpelt ogillande kring en ide eller livstil, men negativt utifrån en direkt påverkan med besvärande konsekvenser för massans och den enskilda opponerandes existens. Meningslöst förmynderi, fuck you!
Ja ja det där lät något det, men mina tankar har kretsad kring detta hela veckan. Sorligt att det inte anses som en självklarhet. -Tycker jag-
Jag förstår nu helt plötsligt vid fyrtiofyra års ålder varför detta uniforma samhälle ser ut som det gör. Massan sträver efter likriktning, med goda intentionet, med början vid Barcelonafåtöljen och slutet vid hänsynsfull alkoholkonsumtion. Jag blir vettskrämd bara jag skriver det och inser mera och mera ju äldre jag blir att mitt behov av integritet växer för varje regel i hänsynens och duktighetens namn. Allt utifrån den ovanstående uppfattningen om vad demokrati är.
Verklig demokrati är hänsynstagande även för minoritetens värderingar och godhet mot de man möter.
Avslutningsvist vill jag påpeka att fogelsång är djuv musik för intellektets "deg" och jag lovar, jag har bara druckit vatten till maten i kväll! I dubbel bemärkelse.
Det viktigaste jag har lärt mig är vikten av att vara trevlig och sprida glädje till -varje- medmänniska man möter. Jag har alltid förespråkad det även om det är svårt att leva det. Hänsynsfullt agerande och positiv tänkande. En fogel sjöng i mitt öra lördag kväll med vänlighet som budskap även om det kräver uppoffringar. Respekt!
En incident på mitt arbete idag illustrerade tydligt den gågna veckans tema. "Positivitet och trevligt uppträdande" Märkligt att ibland händelser radar upp sig som för mot samma resultat.
Politiska diskussioner med trevliga kompisar dock med avikande åsikter initierade det hela, litteratur som jag fördjupade mig i och "incidenten" idag där jag blev offret för hänsynslöshet, som i och för sig rann av som vatten på en tupp, men framkallade en helt onödig besvärlig situation. Jag skall hädanefter försöka ännu hårdare att möta mina medmänniskor med respekt och värdighet.
En annan sak jag lärde mig var svenskens uppfattning om demokrati. Verkligen en insikt jag fick nu först efter att ha spenderad 19 år här.
I Sverige anser man tydligen och lär man tydligen ut att majoritetsbeslut och därmed införandet av majoritetens diktat är demokrati. Det måste jag verkligen påpeka att jag inte uppfattar som demokrati, men som det det är; diktatur utifrån massans beslut. För mig är demokrati tillgodoseende av individens rätt att råda över sig själv, respekt mot individen och allas suveräna rätt till självbestämmande sålänge inte samhällskroppen och andra individer påverkas direkt negativt. Inte negativt utifrån simpelt ogillande kring en ide eller livstil, men negativt utifrån en direkt påverkan med besvärande konsekvenser för massans och den enskilda opponerandes existens. Meningslöst förmynderi, fuck you!
Ja ja det där lät något det, men mina tankar har kretsad kring detta hela veckan. Sorligt att det inte anses som en självklarhet. -Tycker jag-
Jag förstår nu helt plötsligt vid fyrtiofyra års ålder varför detta uniforma samhälle ser ut som det gör. Massan sträver efter likriktning, med goda intentionet, med början vid Barcelonafåtöljen och slutet vid hänsynsfull alkoholkonsumtion. Jag blir vettskrämd bara jag skriver det och inser mera och mera ju äldre jag blir att mitt behov av integritet växer för varje regel i hänsynens och duktighetens namn. Allt utifrån den ovanstående uppfattningen om vad demokrati är.
Verklig demokrati är hänsynstagande även för minoritetens värderingar och godhet mot de man möter.
Avslutningsvist vill jag påpeka att fogelsång är djuv musik för intellektets "deg" och jag lovar, jag har bara druckit vatten till maten i kväll! I dubbel bemärkelse.
Kommentarer
Trackback
